RB 66

skedde en försvenskning av landskapet. Till exempel författades de flesta diplom på svenska.4 I Sverige hade ju också den svenska landslagen trätt i kraft, vilket säkert Nils Petersson var väl medveten om. Olof Holm, som är väl förtrogen med de jämtländska diplomen, konstaterar att det efter 1352 finns ytterst få diplom i Jämtland som författats på norska; de allra flesta skrevs på svenska.5 I Finnveden ägde en hel del frälsemän jord i såväl Sverige som Danmark, vilket fick till följd att de kände till praxis för jordtransaktioner i både Sverige och Danmark.6 Curt Härenstam har i sin avhandling Finnveden under medeltiden kartlagt vilka frälsesläkter som var aktiva i landsdelen och var deras sätesgårdar var belägna, vilka ägor Linköpings domkyrka förfogade över och vilka ägor som under olika perioder tillhörde Nydala och Byarums kloster. För sin kartläggning använde sig Härenstam av bevarat diplommaterial, men han använde det inte för att fastställa genom vilka former av överföringar frälset förvärvade sina ägor. Diplommaterialet låg i stället till grund för hans genealogiska studier av frälsesläkter i Finnveden. Därför ger Härenstams avhandling främst kunskap om områdets huvudpersoner och deras ägor. Många av dem hade dubbla lojaliteter, andra blev tvungna att välja sida under de stridigheter som förekom mellan till exempel mecklenburgare, svenska kungar och danskar. Mitt mål med undersökningen är trots allt inte att kunna säga något om jordtransaktioner och ägobyten i just Finnveden eller Jämtland. Jag studerar områdena därför att det ena ligger i söder och det andra i norr, och därför att det bevarade materialet från just dessa områden belyser frälse- respektive självägande bönders transaktioner. Breven från Jämtland och Härjedalen belyser på vilka sätt självägande bönder handlade med jord, och materialet från Finnveden belyser hur frälset gick till väga. Jag är enbart intresserad av att studera hur det världsliga frälset gick till väga (inte kloster och d e l 1 23 4 Ahnlund, 1948, s. 254. 5 Holm1999, s. 44, not 8. 6 Härenstam1946, s. 302, 317, 326, 327.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=