Det fanns stora skillnader i ägostrukturen mellan de två områdena, och brukningsförhållandena varierade också.Trots det har områdena vissa likheter: fisket var betydelsefullt i båda, även om det rörde sig om olika typer av fiske.Vattendragen i Finnveden består (förutom av sjöar) även av mindre åar och större vattendrag som Lagan,Nissan,Härån,Helgeån och Storån. Åarna dämdes upp och kvarnar och kvarnströmmar byggdes, vilket fyllde en viktig funktion, inte bara för fisket. I Jämtland var, förutom fisket, även jakten mycket viktig. Jakt belyses inte alls i Finnvedenmaterialet. Båda områdena var gränsområden: Jämtland hörde kyrkligt till Uppsala stift under hela perioden men världsligt till den norska kungen, eller unionskungen, under stora delar av perioden.Härjedalen hörde både världsligt och kyrkligt till Norge. Finnveden gränsade till dåvarande Danmark men hörde helt och hållet till Sverige, även om många småkrig ägde rum på dess mark, och många frälsemän härstammade från den danska sidan. Båda områdena representerade dels “Sverige”, dels ett annat nordiskt land. Det finns specifika rättsliga skillnader mellan områdena, men dessa är variationer av i grunden samma rätt. Detta gör att jag har studerat såväl Magnus Erikssons landslag från1350 och Kristoffers landslag från1442 som Magnus Lagaböters landslag från 1274. Men mitt huvudmaterial är de brev som i praktiken skrevs, inte lagmaterialet. Källmaterialet för undersökningsområdena diskuteras närmare i kapitel 2. Periodvis lydde Jämtland världsligt under Sverige: under den svenske kungen Magnus Eriksson till 1364, då hans son Håkon tog över.2 Kung Magnus hade som kunglig fogde (i Jämtland kallad syssloman) 1344tillsatt östgöten Nils Petersson, som mycket nitiskt förde kungens talan i Jämtland.3 Han var verksam i landskapet från 1336(då han gifte sig med en jämtländska) till ca 1370. Historikern Nils Ahnlund, som skrivit om Jämtlands historia, anser att det under Nils Peterssons tid som fogde, och särskilt under 1360-talet, l a g a f å n g f ö r m e d e l t i d e n s k v i n n o r o c h m ä n 22 2 Ahnlund 1948, s. 256; jfr Opsahl 2002. 3 Ahnlund, 1948, s. 218.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=