däremot endast ett brev, köpebrevet utfärdat av säljaren och givet till köparen som bevis på att köparen fullgjort sina prestationer och därmed var rättmätig ägare. Enligt den norska landslagen från 1274 skulle alla köp och byten genomföras med hjälp av minst två vittnen, och köpet var fullbordat när det rituella handslaget skett. Emellertid är det oklart om den norska lagen krävde att just byten skulle dokumenteras i skrift. Det tycks som om lagen enbart krävde detta vid regelrätta köp av fast egendom, vid varje köp värt tio mark eller mer och vid giftermålsavtal (vid gåvor).3 Hur såg det ut i Jämtland? Där fanns det färre skriftfästa byten både under 1300- och1400-talet. Endast 1,5 procent av de bevarade breven från 1300-talet utgjordes av byten (se tabell j 1 s. 63).Visserligen ökade detta på 1400-talet så att vi kommer upp till 4 procent, men byten var inte något som särskilt skriftfästes i Jämtland. Skiljer sig de jämtländska byten som finns bevarade från dem i Finnveden, eller är det bara mängden brev som skiljer sig? Vad som faktiskt står om bytet i den norska landslagen är att då en släkting byter sin odaljord med en annan släktings odaljord förblir den tillbytta jorden odaljord.4 Det framgår också att skiften (egentligen arvskiften) mellan släktingar skulle genomföras offentligt av oberoende män på tinget, vilka dels granskade ägogränsmarkeringarna, dels gick ed på att bytet var utlyst.5 Detta betyder att både kriteriet offentlighet och kontroll av värdet föreligger, men det gäller bara byten mellan släktingar. Parter som inte var släkt med varandra förlorade odalrätten, om de bytte odaljord. Med tanke på att det finns så få byten bevarade i Jämtland från 1300-talet är det troligt att byten genomfördes utan skriftfästning, men offentligt. Jag har därför studerat hur och vilka sorters byten d e l 1 v 127 Offentlighet och skriftfästning 3 MLL KöpB. 10, 11. 4 MLL Landbrigden kap. 2 § 4. 5 MLL Landbrigden kap. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=