konstruktionen. Filosofen sönderdelar världen i full tillförsikt om att kunna återskapa den:“Der Beweggrund hierzu ist keineswegs Skepsis; denn der Philosoph, der die Welt durch Abstraktion vertilgt, hat imVoraus die Zuversicht, sie aus sich wieder aufzubauen.”163 Resultatet av den propodeutiska bearbetningen av materialet är en motståndslös, kunskapsteoretiskt indifferent eller ren mångfald. Av dessa byggstenar kan vetenskapsmannen därefter konstruera en ny och, i förhållande till den ursprungliga, kunskapsteoretiskt överlägsen, värld.Vetenskapen skapar på detta sätt sitt kunskapsföremål, så att den till form och innehåll överenstämmer med den vetenskapliga argumentationens struktur. Den vetenskapliga världsbilden är i varje detalj förnuftsenlig och utgör en objektiv avbild av förnuftets egen arkitektonik. Slutsatsen måste, påpekade Stahl, bli, att “...im Reiche der Erscheinung darf er [förnuftet] loben und verwerfen...”164 Också i detta avseende utgör försträckningsavtalet och de fungibla tingen ett illustrativt exempel. De för försträckningshandlingen typiska yttre kännetecknen ger föga vägledning, då det gäller att slå fast orsaken till parternas handlande. Det faktum att avtalsparterna normalt väger,mäter och räknar godset, då de avser att försträcka eller såsom försträckning motta ett föremål, innebär på sin höjd att juristen kan anta att detta beror på godsets fungibilitet. Det är möjligen sannolikt att så är fallet, men säkert är det i varje fall inte. Parternas beteende kan ha andra förklaringsgrunder. Den konkurrenssituation som därmed uppstår mellan den antagna rättsgrunden för försträckningen - läran om de fungibla tingen - och andra möjliga bevekelsegrunder gör det i praktiken omöjligt, att med rättsvetenskaplig säkerhet slå fast rättshandlingens rättsverkningar. Följaktligen tvingas rättsvetenskapsmannen att medvetet bortse från sådana omständigheter som, i likhet med fungibiliteten, kan förmå parterna att uppskatta det aktuella godset i kvantum. Såväl avtalstypens historiska utveckr ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 83 163 A a, bd.i, s.49. 164 A a, bd.i, s.131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=