Också inom den akademiska juridiken stod och föll dess möjligheter att uppnå status av vetenskap med antagandet om en över tid och rum stående rättsordning. För att uppfylla vetenskapliga fordringar var det nödvändigt att finna en rättsordning som motsvarade de krav på allmängiltighet och orubblighet som filosofin uppställt. Av detta följer i sin tur att den rättsvetenskapliga analysen av mutuummåste avse det logiskt nödvändiga förhållandet mellan överlämnandet av ett fungibelt ting och kravet på ett specifikt vederlag.Mot denna bakgrund är det uppenbart att omfungibelt, så försträckning-resonemanget måste kompletteras med förbehållet, att denna regelbundenhet inte ens bryts av parternas vilja. Den finns en given invändning mot det ovan förda resonemanget. I framställningen finns en uppseendeväckande svaghet; den väsensenhet som bokstavligen utgör den arkimediska punkten i denna vetenskapsuppfattning har förblivit odefinierad.Vagheten i uttryck som denvetenskapliga grunden skulle kunna tänkas dölja omfattande betydelseförskjutningar i synen på vetenskapens enhet. Denna misstanke stärks ytterligare av hänvisningarna till Kants kritik av det rena förnuftet. Kant hävdade själv, att han i Kritik der reinen Vernunft genomfört en revolution i filosofins historia. Genom denna omvälvning i metafysiken ersattes nämligen den objektiva princip som såväl Platon som Aristotoles identifierat med kunskapens grund av dess motsats - en subjektiv princip. Denna invändning är i och för sig korrekt, men paradoxalt nog förefaller denna revolution av det vetenskapliga tänkesättet varken ha påverkat den vetenskapliga grundens beskaffenhet eller inskränkt dess verkningskraft. Kants subjektiva princip för metafysiken företer i stället alla de egenskaper som är karakteristiska för ett väsen. På samma sätt som de grekiska filosoferna - oförmögd e l 1 66 den kope rnikanska vändningen i f i losof in 137 Kant, a a, s.16f. bestimmt, vorher allein vorgetragen werden, und dasjenige, was aus anderen Quellen kommt, damit nicht vermengt werden ...”137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=