utgångspunkt i begrepp somkonstant ochallmängiltig. Ett studium av rätten kan således leda till diametralt motsatta resultat: Rättsordningen förefaller på samma gång vara såväl statisk som rörlig, allmängiltig och särpräglad. Godtar vetenskapsmannen logikens lagar - och det svårt att finna några skäl att inte göra det - så innebär den så kallade motsägelselagen133, att ett föremål inte i sig kan innefatta direkt motsatta egenskaper. Detta kan förefalla utgöra ett olösligt dilemma, men nyckelordet i ovanstående passus är just “ett” - en logisk motsägelse föreligger endast så länge som antagandet kvarstår att rätten endast utgör ett kunskapsobjekt. Den juridiska väsensmetafysiken erbjuder en lika enkel som självklar lösning på detta problem. Det strider inte mot logikens lagar, att anta att dessa motsatta egenskaper bör tillskrivas två skilda föremål. Motsättningen mellan det vetenskapligt allmänna och det ovetenskapligt särskilda leder på detta sätt till en genomgående dualism i såväl teori som praxis. Denna kunskapsteoretiskt motiverade tudelning av kunskapen i två skilda kvaliteter har sin motsvarighet i vetenskapsmännens världsbild. Sida vid sida existerar två världar med motsatta livsprinciper.Den del av kosmos där väsensenheten upprätthåller sin hegemoni karakteriseras av perfektion och orubblighet. Förändring är i detta sammanhang en omöjlighet, och den enda godtagbara relationen utgörs av förhållandet mellan en orubblig grund och en logiskt nödvändig följd. Insikt i denna värld utgör den yttersta förutsättningen för vetenskaplig kunskap.De discipliner som inte kan, eller ännu inte lyckats uppnå denna kunskapsteoretiska kvalitet, får nöja sig med kunskap om det sammanhang som existerar jämsides med väsensordningen. Denna värld, och följaktligen också de discipliner som ännu inte nått fram till den “Heeresweg derWissenschaft”134, präglas i stället av rörelse, förändring och individualitet. d e l 1 64 133 Angående användningen av logiska tankelagar i den naturrättsliga argumentation, särskilt vad beträffar ChristianWolff, se Peterson, Claes, Zur Anwendung der Logik in der Naturrechtslehre von ChristianWolff, passim. 134 Kant, a a, s.18.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=