karaktär.107 Med utgångspunkt i en sådan betingad egenskap - som när som helst kan förändras eller helt försvinna - skulle den rättsvetenskapliga analysen duka under för de faktiska omständigheternas oändliga mångfald. I viss mening kan läran om de fungibla tingen visserligen sägas ha sin grund i en sådan faktisk egenskap; Paulus hänvisade till det sätt på vilket försträckningsföremål behandlas - de mäts, räknas och vägs.108 Det faktum att vissa föremål regelmässigt behandlas på detta sätt utgjorde dock endast ett bekvämt yttre kännetecken på de föremål som i sig är fungibla. Den egentliga rättsgrunden för bestämningen av försträckningshandlingen är i stället en egenskap som befinner sig bortom och döljer sig bakom de fysiska föremålens särart och föränderlighet. Det är, enligt Nordling, uppenbart att Zasius uppfattade fungibiliteten såsom en konstant och icke-fysisk egenskap som är gemensam för alla de enskilda saker som ingår i slaget fungibla ting. De enda egenskaper som kan sägas uppfylla dessa krav på allmängiltighet och oföränderlighet är de attribut som kan härledas ur föremålens innersta princip eller väsen. Zasius - och de rättsvetenskapsmän som fullföljde denna tankegång - hänvisade också till “sakens natur”109, ty fungibiliteten är bara en följd av föremålens objektiva beskaffenhet. På detta sätt kom läran om de fungibla tingen att inlemmas i den väsensmetafysiska världsbilden: Endast väsensattributet, en egenskap härledd ur sakens natur, kan förse juristen med en sådan entydig och absolut rättsgrund för försträckningens samtliga rättsföljder. Juristens strävan att finna fungibilitetsegenskapen bakom de fysiska föremålens mångfald utgör sålunda en direkt parallell till de grekiska filosofernas försök att finna en absolut princip bortom eller inuti den fysiska världen. Det är uppenbart, att Zasius definition av fungibilitetsegenskapen går långt utöver den romerska rättsvetenskapens pramatiska r ä t t s v e t e n s k a p e n s p r i n c i p 51 107 Se Schröder, Jan, Wissenschaftstheorie und Lehre der ‘praktischen Jurisprudenz’ auf deutschen Universitäten an derWende zum19. Jahrhundert, s.83f, samt HistorischesWörterbuch der Philosophie, bd.6, uppslagsord “Modalität”, sp.9. 108 Jfr. Paul. D. 12.1.2 och 3. 109 Se Neusüß,Wolfgang, Gesunde Vernunft und Natur der Sache. Studien zur juristischen Argumentation im18. Jahrhundert, passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=