sig härledas. I själva verket råder, enligt Kant, ett egendomligt motsatsförhållande mellan systematikens två sidor413; den dogmatiska metoden säkrar visserligen kunskapens enhet, men samtidigt förmenas vetenskapsmannen möjligheten att på vetenskapliga grunder avgränsa ett kunskapsobjekt från ett annat. Härledningen som enda ordningsprincip medför att den vetenskapliga strukturens innehåll i princip är identiskt med dess yttersta grund. I själva verket, hävdade Kant, innebär deduktionen bara en“Ausbreitung” av den ursprungliga enheten. En faktisk utvidgning av kunskapen måste ske efter andra, tillstötande, faktorer och hör således inte hemma i vetenskapliga sammanhang. I detta läge har den kritiske vetenskapsmannen knappast något annat val än att infoga ett vacat i framställningen av sitt schema.414 Följden av den dogmatiska metodens oförmåga att skapa horisontell enhet i det vetenskapliga systemet blev, enligt Stahl, att rättsvetenskapsmännen ideligen tvingades avvika från vetenskapens säkra,men smala väg.Varje förgrening i kunskapens struktur, minstaavvikelse från den logiskarelationenmellan grund och följd, förutsätter att minst ett kompletterande argument införs i argumentationen. Den oundvikliga följden av den logiska deduktionens bristande produktivitet är således att vetenskapliga och ovetenskapliga argument, medvetet eller omedvetet, blandas samman. Därigenom förvandlas, enligt Stahl, den vetenskapliga bevisföringens aprioriska renhet till en chimär. d e l 2 198 413 Systematiken måste förena likväl som avgränsa de enskilda delarna. 414 Att just Kant, med sin “strenge Rechenschaft in der Philosophie”, flitigt utnyttjade denna möjlighet att förse den vetenskapliga argumentationen med reservationer, ter sig föga övererraskande. “Diese schematische Sonderung ist denn auch immer eine willkührliche; denn wenn einmal nicht mehr der eigne Zusammenhang der Sache gesucht wird, der nur einer ist; von aussen her lassen sich die mannichfachsten Principien der Eintheilung finden, von denen das eine so gut als das andere angewendet werden kann.Wenn man es einmal aufgibt, den menschlichen Leib nach seiner organischen (werkzeuglichen) Bestimmung aufzufassen, wo denn die Theile nach ihrer Fügung und ihrerVerrichtung sich ergeben und sondern, so hat man dieWahl, man
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=