avstanna. I denna abstraktionsprocess går undantagslöst föremålets individualitet förlorad och massan av normer förvandlas till ren och motståndslös mångfald: Därefter skiljer sig dock tillvägagångssätten åt. För de rättsvetenskapsmännen som anser sig besitta kunskap om rättens idé har det juridiska materialet vid denna tidpunkt spelat ut sin roll. Avsikten med den rättsvetenskapliga verksamheten är inte att ge struktur och enhet åt den positiva rättens disparata rättsregler. Rättsvetenskapsmannens uppgift är i stället att konstruera ett helt regelsystem på grundval av de nyfunna juridiska axiomen. Slutresultatet har således ingenting gemensamt med det ursprungliga kunskapsföremålet. Oredan i rättsstoffet - den positiva rätten - består. Också Kants försök att ge de juridiska kunskapsarterna en vetenskaplig form resulterade i en metod som sönderdelar rättens särskilda enheter i dess minsta beståndsdelar. Juridikens “atomer” - de enskilda normerna - kan emellertid, i enlighet med Kants närmast minimalistiska vetenskapsuppfattning, inte ersättas av en materiell rättsenhet, ty detta ligger utanför ett kritiskt förnufts vetenskapliga kompetens. Däremot kan detta förnuft påtvinga rätten - spillrorna av rättens egna enhet - en vetenskaplig form. Den redan existerande enheten undanröjs således,“um sie aus den allgemeinen Denkgesetzen wieder … finden [zu können.”406 I bägge fallen fråntas rätten sitt eget, om än relativa, sammanhang, för lämna plats åt väsensenheten. Lika uppenbart som att rättens natur endast kan samexistera med ren juridisk mångfald, är att resultatet av förnuftets “Anschauung” inte kan underkastas en sådan metafysisk konstruktion. Redan d e l 2 194 405 A a, bd.ii, s.150. 406 A a, bd.ii, s.38f. “Endlich zeigt ein solches System nicht den Zusammenhang des Rechts auf, sondern es vertilgt ihn vielmehr, es zergliedert nur anstatt zu gliedern.”405 rätt och rättsvetenskap
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=