enhetlighet som dess motsats simultant, förefaller dels strida mot logikens lagar, dels medföra att rätten inte kan anses höra hemma i varken väsensordningen eller i den fysiska världens rena mångfald. Genom den “kopernikanska vändningen” i filosofin ställdes denna situation på sin spets. Juristerna hade, till synes slutgiltigt, berövats möjligheten att hävda sin verksamhets vetenskapliga status. Vid en första anblick kan Kants insats i filosofihistorien te sig som en intellektuell återvändsgränd; de objektsbestämda kunskapsdisciplinernas läge förefaller direkt hopplöst. Detta nederlag för den vetenskapliga argumentationsgrunden kan emellertid också uppfattas som en impuls till vidareutveckling: Ett av de mest karakteristiska dragen i Kants analys av det rena förnuftet är att den gör förnuftet till sitt eget kunskapsobjekt. Subjektet tvingas att underkasta sin egen kunskapsförmåga en kritisk granskning. I och genom denna introspektion fann Kant att kunskapens grund aldrig kan återfinnas utanför det mänskliga tänkandets möjliga gränser. I själv verket ter det sig mycket rimligare att anta att kunskapen snarare bör vara trogen sin egen natur, än föremålens. Kants formella tankekategorier utgör således en beskrivning av kunskapens väsen, obeaktat föremålet för kunskapen. Genom Kants kritik blev det inte längre möjligt att likställa en utsagas vetenskaplighet med kunskapsobjektets väsensegenskaper. Sakerna kan inte ge omdömet dess vetenskapliga d e l 1 138 det sakrättsl iga di lemmat “Es lag imWesen der Kantschen Kritik, der Anstoß einer ganz neuen Entwicklung zu werden. DerWiderspruch des reinen Denkens und der wirklichenWelt rief sein System hervor, und es mußte daher seineThätigkeit darauf gerichtet seyn, diese Gegensätze scharf zu scheiden. Die Vernunftphilosophie wurde dadurch nicht blos zum Bewußtseyn ihres Unternehmens gebracht, sondern auch innerlicher, indem mit der Ausscheidung Vernunft sich selbst zum Gegenstande ihres Nachdenkens macht.”284 284 A a, bd.1, s.137.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=