frihetslagen liknar, åtminstone till formen, de egentliga vetenskapernas axiomatiska utgångspunkter. Genom en långt driven abstraktion uppvisar frihetslagen nämligen just de egenskaper som kännetecknar ett föremål för apriorisk kunskap. Privatautonomins yttersta grund ger intryck av att vara förnuftsenlig, även om detta antagande inte låter sig bevisas på ett godtagbart sätt. Det faktiska handlandet däremot ter sig som ett främmande inslag i ett vetenskapligt sammanhang. Då den fria viljan utövas uppvisar den alla tecken på att utgöra vetenskaplighetens absoluta motsats. Enligt Stahl utmynnar detta i paradoxen, att den allmänna förnuftsprincipen i privaträtten, frihetslagen, står i direkt motsättning till rättssubjektens rätt att fritt disponera över sin egendom: Att den fria viljans faktiska utfall - de fysiska handlingarna - aldrig kan vara föremål för vetenskaplig kunskap i kantiansk mening är uppenbart. Kant identifierade i hög grad den fria viljan med kunskapsteoretiskt godtycke.Varje försök att precisera den allmänna frihetslagen med hjälp av principiellt fria, och därmed oberäkneliga, handlingssätt är sålunda dömt att misslyckas. Genom en dylik koppling skulle den antaget absoluta utgångspunkten relativeras och förlora också den sista likheten med egentligt vetenskapliga axiom. Mindre självklar kan dock Stahls slutsats, att den förnuftsenliga enheten utesluter individuell frihet, te sig. Tagna var för sig utgör varken deduktionen eller friheten något problem. Det är först då dessa intressen ska förenas i samma sysd e l 1 120 “In gleichemWiderspruch steht der Inhalt desselben, wie sich dieß bereits in der vorausgegangenen Darstellung ergeben hat, und hier nur kurz zusammenzufassen ist. In zwey Postulaten als Grundlagen des Rechts muß die Abstraktion festhalten. Freyheit des Individuums, und ein Gesetz der reinenVernunft, das sie beschränke. Diese Grundlagen aber sind unvereinbar. Ist das Vernunftgesetz Prinzip der Deduktion, so schließt sie die Freyheit aus; ist es die indviduelle Freyheit, so duldet sie keine Beschränkung. Es bleibt nur die Wahl zwischem logischem Despotismus und individueller Willkühr.”241 241 Stahl, a a, bd.i, s.185f
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=