1 6 1 syften, för det första skulle den fungera “som en kritik af den man kan väl säga härskande teorin i afseende å den objektiva rättens natur", för det andra gick den ut “på en belysning af de psykologiska fakta, ur hvilka teoriens uppställande i den form den vanligen bar låter sig förstå", och slutligen var syftet “att vid den kritiska undersökningen belysa rättens verkliga natur för att på den vägen leda fram till en utredning af der begrepp om den samma, som verkligen täcker de fakta man har i tankarne vid gifna försök till begreppsbildning". Hägerström förde i boken genomgående en diskussion med ryska och i mindre grad även med engelska rättsvetenskapsmän, vilkas åsikter han analyserade och kritiserade i fotnoterna. Lundstedts på tyska utgivna ofullbordade arbete “Die Unwissenschaftlichkeit der Rechtswissenschaft, I, Die falschen Vorstellungen von objektivem Recht und subjektiven Recbten" (Rättsvetenskapens ovetenskaplighet, I, De falska uppfattningarna om objektiv rätt och rättigheter; 1932; 364 s.; 8:o) och “11,1, Strafrecht, Vertragsrecht, deliktische Haftung" (Straffrätt, avtalsrätt, deliktsansvar; 1936; 333 s.) är författarens enda större skrift på den allmänna rättslärans område, men består i själva verket till stor del av sammandrag av hans tidigare texter, bl.a. på obligations- och straffrättens område. Såsom redan av titeln framgår, är texten ett generalangrepp på all existerande rättsvetenskap, och Hägerström med sin lärjunge Lundstedt framstår som de enda ljusglimtarna i efet kompakta metafysiska mörkret’.’’Trots att arbetet enligt det första bandets förord främst riktade sig till den tyska publiken, angrep Lundstedt talrika nordiska levande och döda kolleger. I det första bandet kritiserades Undéns rättighetsbegrepp (s. 264-273) och Gunnar Astrup Hoels moderna rättsteori (s. 332362), i det senare bandet angrep författaren Julius Lassens tillitsteori (s. 158181), Björlings åmtikritik’ (s. 182-200), Henrv Ussings eulparegel (s. 312-326) och Stängs lära (s. 327-334), medan finländaren Erik af Hällström inre bevärdigades med ett eget kapitel, utan fick i förbigående (s. 191-197) schavottera som ert exempel på sällspord tanklöshet. Ett av lAindstedts senare arbeten är den år 1942 publicerade föreläsningsserien “Det Hägerström-Lundstedtska misstaget. Sju föreläsningar samt Efterskrift” (1942; 203 s.; 8:o), som skulle ha varit en framställning och kritik av fransk skadeståndsrätt, men som i själva verket främst innehåller upprepade angrepp på Ingemar Hedenius, vars inlägg mot Lundstedt i skriften “Omrätt och moral” enligt föremålet för kritiken var av den beskaffenheten, att han inte ansåg sig “vara skyldigatt ens under en kortare tid stillatigande tolerera detsamma”.” I V.nW^x l.iinristcth (\. 14 Recension i S\ I I n)42, s. 23S-240 (har Strahl), 17) byggde bela den tidigare rättsvetenskapen p.i 'en kompakt metah’sisk massa'.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=