1 27 Hoycsterettsiidvokaten Andreas Stoylen gav ut ett par hiimst tor praktiserande jurister avsedda arbeten, “Kort översikt over behandlingsmåten av ekteskapssaker samt barnctordelings- og bidragssaker” (1938; 107 s. inkl. tormulär; 8;o) och “Separasjon og skilsmisse etter norsk rett ” (1939; 152 s. inkl. reg.; 8:o; 2. omarb. utg. 1948; 252 s. inkl. reg.). Förmynderskapsrättsliga frågor behandlades av Erling Rikheiin i “Umyndiges rettshandler. En översikt over norsk retts regler ” (1935; Vll + 150 s. inkl. reg.; 8:o). 4.4.7. Ai'vsratten Knophs “Norsk arverett ” (1930; XVI + 441 s.; 8;o) var ett såtillvida ovanligt arbete som det enligt förordet endast var en lärobok för studenter, men hitc en handbok för praktiserande jurister."’’ Boken består av “Innledning”” (s. 1-53), Kap. 1. “Arv efter loven” (s. 54-95), Kap. 11. “Viljesbestemt arv” (s. 96-278), Kap. 111. “Arvens övergång på arvingene” (s. 279-372), Kap. IV. “Forsvunnes arverettslige stilling ” (s. 37.5-389) och Kap. V. “Arveavgiften” (s. .590-441). Knoph medgav, att arveavgiften (arvsskatten) .systematiskt inte hörde till arvsrätten, men att detta hade ringa betvdelse jämfört med “den reelle betraktning, at man vilde risikere å gi et falskt hilledc av våre dagers arveforhold, om man ikke tok arveavgiftsreglene med””."’' Knoph tog i inledningen ställning till den gamla tvistefrågan, omdet var den legala arvsrätten eller testamentsarvet som skulle betraktas somden primära formen för arv (se del II, s. .50.5). Enligt Knoph kunde man inte utgående från spekulativa och aprioriska resonemang “skifte sol og vind mellem familie- og testamentsarveretten”, utan man måste undersöka, vilken form som “alt ialt tilfoier samfundslivet de rikeste verdier””."” Knoph kom till den slutsatsen, “at det fra et almindeligt rettsstandpunkt er nokså mislykket å karakterisere forholdet mellemlegalarv og testamentsarv ved å si at den ene eller den annen er regelen, den annen undtagelsen””."’^ Författaren betonade samhällstankens och de sociala synpunkternas betydelse för utvecklingen även av arvsrätten. 10(^ Periodens enda arvsrättliga doktorsavhandling är Carl Jacob Arnholms “Betingelsene for tesramenrers gyldighet efter norsk rett’” (1929; 2.5.3 s.; 8:o). Arnholm sade sig ge en framställning av gällande norsk rätt med särskild betoning på 102 l’()siti\a recensioner i Sej 1 lO tO, s. SS0-S6I (Birger Hkehere) oeli L’tR 10.t2 B, s. O-l 1 (X iego Benizon). lO.t Knoph. Arvereii, s. I. 104 Knoph, Ar\erett, s. 2.A 105 Knoph, Arvereit, s. 26 noi I. 106 Knoph, Ar\erett, s. 26 0.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=