9 5 destiden s. 281-334), IV. “Réttarstada landsins 1871-1903” (Landets rättsställning s. 335-384) samt slutord och översikt (s. 384-389). Den somskönlitterär f-örfattare bäst kände juristen Einar Benediktssons samling av tidskriftsartiklar “Stjörnarskrärbreytingin og Abyrgö al^iingis” (Grundlagsändringen och alltingets ansvar; 1915; VII + 174 s.; 12:o) visar, att man inte heller på Island hade uppnått inre enighet i rättskämpen. 3.8. Förvaltningsrätten Einar Arnorssons “fslenzkur kirkjuréttur” (Isländsk kyrkorätt; 1912; 201 s.; 8:o) ersatte Jon Péturssons framställning, vars andra upplaga utkommit år 1890 (del II, s. 88). 3-9. Folkrätten Den produktive Einar Arnörsson skrev även ett folkrättsligt arbete, “Fjödabandalagid” (Nationernas Förbund; universitetets årsbok 1932-1933; 1934; III] + 221 s. inkl. bilaga; 4:o), som efter en kort inledning om tiden fram till år 1914 behandlade förbundets grundande och verksamhet. Efter andra världskriget skrev Ölafur Johannesson en framställning över “Sameinuöu kjddirnar” (Förenta nationerna; 1948; 195 s. inkl. bilaga; 8:o). Medan Vättskampslitteraturen' om Islands ställning i det danska kungariket (se ovan) kan anses höra till statsförfattningsrätten fram till år 1918, var inte islänningarna sena att därefter betrakta förhållandet till Danmark som folkrättsligt. Einar Arnör.sson gav år 1923 ut “Fjödréttarsamband Islands og Danmerkur” (IX + 160 s.; 8:o).'" Boken var periodens enda isländska juridiska arbete, som översattes till danska och kom ut med titeln “Den folkeretlige Förbindelse mellem Island og Danmark” (1926; XII + 159 s.; 8:o). Boken hade översatts av kand. jur. IcSn Hjaltahn Sveinbjörnsson, som v'ar kungens isländska kabinettssekreterare från år 1918 fram till självständigheten 1944. Jon H. Sveinbjörnsson framhöll i sitt förord, att det var viktigt för förhållandet mellan länderna, att man hade möjlighet att bekanta sig med varandras åsikter om unionen. 3.10. Rättshistoria Rättshistoria (och romersk rätt) har aldrig haft någon professur i lagadeild, men den rättshistoriska litteraturen utgör ändå en betydande del av periodens skrifter. För undervisningens behov utkom dock endast ett stencilerat kompendium, Ölafur Lårussons “Yfirlit \’fir islenska rjettarsögu, 1.-2. h.” (Översikt över isländsk rättshistoria; 1922-1924) med en betydligt urv idgad andra upplaga (19.32; 1.32 20 Recension i I'tlt 1024 B, s. .M)l-.^()7 (Kiuicl Iterlin).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=