94 II” (1940; 1 1 5 + 2 s.), som i sin tur kom ut i en ny, något utökad uppl. av Ölahir Johannesson år 1948. Ölafur Johannesson, som samma år blev professor, skrev också en egen framställning, “Agrip af islenzkri stjornlagafnedi I” (1948; 253 + 1 s.). Einar Arnörssons “Islenzk [jjödfélagsfra^öi. Stutt ågrip” (Isländsk samhällslära. Kort översikt; 191 5; VI + 161 s.; 8:o), enligt förordet en för läroverk avsedd lärobok, är i själva verket en kort framställning av Islands statsförfatrningsrätt med en jämfört med Lårus H. Bjarnasons arbete något awikande disposition. Av övriga statsrättsliga arbeten kan man först notera Lårus H. Bjarnasons lilla monografi “Um landsdöminn” (Om riksrätten; universitetets årsbok 1914; IV + 55 s.; 8:o), som behandlade det i lagen 20.10.1905 grundade, men aldrig förverkligade författningsorganet. Den mest omfattande monografin är Bjarni Benediktssons “Deildir Al|:)ingis” (Alltingets avdelningar. Bilagor till universitetets årsbok 1934-1935 o. 1935-1936, 1939; XII + 459 s. inkl. bilagor; 8:o). Boken behandlade alltingets uppdelning i “efri deild”, ‘överhuset’, och ‘neöri deild”, ‘underhuset’ fram till samtiden. Jön Ölafssons (1893-1982) “fslenskur rikisborgararéttur” (Isländsk medborgarrätt; 1942; 106 s.; 8;o) behandlade lagstiftningen sedan unionens införande år 1918. Författaren framhöll i förordet, att ämnet v^arit aktuellt redan i snart 24 år utan att någon behandlat de ofta svåttolkade stadgandena. Han hade beslutat sig för art ge ut framställningen som en särskild publikation, då landet saknade en juridisk tidskrift. En betydande del av den isländska statsrättsliga litteraturen är skriven i samband med rättskämpen mot Danmark. Einar Arnörsson fortsatte polemiken med Knud Berlin om Islands statsrättsliga ställning (se del III, s 73 f. och ovan 2.8.) i en lång tidskriftsartikel “Samband Islands og Danmerkur sidan sidaskiftin” (Förbindelsen mellan Island och Danmark sedan reformationen; Andvari 1911, s. 104-194; även särtryck). Einar Arnörssons “Rértarstaöa Islands ” (Islands rättsställning; 1913; XVI + 400 s.; 8:o) är en omfattande framställning av den isländska statsrättens historia med samma svfte, och boken innehåller ett långt förord av författarens gamle ‘medkämpe’ Jön Eorkelsson, av vilket framgår, att boken var ett inlägg i debatten mot danskarna.''’ Framställningen fortskrider kronologiskt, och den består förutomav en kort inledning (s. 1-14) av kapitlen I. “Yfirlit vflr stjörnarskipun Islands å lyörikistimabilinu ” (Översikt över Islands författning under fristatstiden, s. 15-64), II. Timabilid 1262 (1264) - 1662” (Perioden 1262 ...; s. 65-281) med underavsnittet “Stjörn innanlandsmåla” (Inrikesst\Telsen, s. 223-281), III. “Einveldistimabilid 1662-1871” (!), (EnvälU) Sc F.ituir Amönson, Rcttarstac^a, s. \'-XlI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=