96 s.). Enligt förhittaren kunde isländsk rättshistoria delas i tre perioder. Den första perioden, som kunde kallas ‘fristatstiden', sträckte sig från bosättningens grundande till underkastelsen under Norges kung och införandet av lagboken Järnsida. Den andra perioden, ‘Jönsbökstiden’, sträckte sig till år 1732, då dansk rätt i form av delar av Kristian V’s Norske Lov infördes, men gränsen mellan den andra och den tredje perioden var inte skarp och behövde inte sättas vid nämnda år eller händelse. Den tredje perioden sträckte sig framtill gällande rätt och kunde kallas ‘enväldestiden’, då enväldet i betydande grad hade påverkat landets rätt."' Kompendiet behandlade dock endast en del av fristatstidens rätt. Björn Lördarson doktorerade med avhandlingen “Refsivist ä Islandi 1761-1925” (Omfrihetsstraff på Island; 1926; VIII + 263 s. inkl. bilaga; 8:o), som behandlade olika straffanstalter och planerna på sådana under den i rubriken nämnda perioden, men även bl.a. de amerikanska, engelska och danska fängelsereformerna på 1800-talet. Björn Löräarson gav ett par årtionden senare ut nå monografler “Landsyfirdömurinn 1800-1919. Sögulegt yflrlit” (Landsöverdomstolen. Historisk översikt; 1947; 243 s.; 8:o; illustr.), som enligt uppgift i förordet redan skrivits i slutet av 1910-talet, och “Al}:>ingi og konungsvaldid. Lagasynjanir 1875-1904” (Alltinget och kungamakten. Icke stadfästa lagar 1875-1904) “With a Summary in English” [1949]; 150 s.; 8:o). Olafur Lärusson skrev även en framställning, till stora delar en ren förteckning över källorna till de medeltida isländska lagarna, “Grågås og lögbickurnar” (Grågåsen och lagböckerna; bilaga till universitetets årsbok 1922, 1923; [I] + 87 s.; 4:o). Med anledning av alltingets tusenårsjubileum skrev Einar Arnörsson på alltingets uppdrag en omfattande framställning “Réttarsaga Aljiingis” (Alltingets rättshistoria; 1937; 596 s.; 8:o), vars första del, som behandlade perioden 9301930, förelåg i lösa tryckark redan år 1930. Sedan planerna på ert längre förord av en annan författare aldrig förverkligats, kom verket äntligen ut sju år senare. Einar Arnörsson hade dock redan år 1930 fått trettio buntar med de obundna arken, som han delat ut till bekanta. ^ Han gav några år senare ut ett tillägg med alltingets nyaste rättshistoria, “Réttarsaga Al|:>ingis. Vidatiki. d imabiliö 19301944” (1945; VII + s. 597-652). 3.11. Tidskrifter Efter det att den av amtmaöur Påll Briem (1856-1904) i Akureyri utgivna tidskriften “Lögfnedingur. Timarit umlöggjöf, löggjafarmål og [lööhagsfrieöi” (Ju21 ÖLifitr Ltirnsson, firlit, s. 3. 22 Se H/iitir Arnörsson. Réttarsaga, s. VI t. (förord till hela verket 23.10.1943).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=