9 3 3.7. Statsförhittningsrätten Statsförfattningsrärten var det rättsområde, där man hade det största behovet av inhemska läroböcker. Lärus H. Bjarnason gav år 1913 ut “Islenzk stjörnlagatricöi” (Isländsk statsförhtttningsrätt; XII + 344 s. inkl. reg.; 8:o), som var “prentuö sem handrit” (trvckt som manuskript). Enligt författaren var visserligen Islands författning till stora delar anpassad efter den danska grundloven, men man kunde ändå inte lära sig isländsk statsförfattningsrätt i danska läroböcker, t.ex. då det var frågan omalltinget, den isländske ministern och andra särregler. Även omdet hade funnits en lärobok på ett utländskt språk, vilket inte var fallet, skulle det ha varit i hög grad obehagligt att använda en sådan jämfört med ett arbete på landets ‘självständiga, goda och gamla språk’ “å sjålfstaöa, göÖa og gamla tungu”. Lårus H. Bjarnason hade därför beslutat att låta trycka de föreläsningar han hållit i lagskolan läsåren 1909-1910 och 1910-191 1.' Irots bokens ‘nationalistiska’ utgångspunkt framhöll Lårus H. Bjarnason i förordet, att han hade i mångt och mycket använt sig av Henning Matzens “Den danske Statsforfatningsret l-IIL’ (del III, s. 68 f), i synnerhet av detta arbetes senare delar. Även dispositionen följer nära Matzens arbete, och boken innehåller kapitlen 1. “Inngangur” (Inledning, s. 1-46), IL “Lsettir stjörnvaldsins ” (Statsmaktens delar, s. 48-86), III. “Handhafar stjornvaldsins” (Statsmaktens innehavare) med huvudavsnitt om kungamakten (s. 87-140), alltinget (s. 140-204) och domstolarna (s. 204-209), IV. “Sysla stjornvaldsins” (Statsmaktens verksamhet) med huvudavsnitt om lagstiftningen (s. 210-262), den verkställande makten (s. 262-292) och domsmakten (292-299) och V. “Takmörk stjörnvaldsins ” (Statsmaktens gränser) med huvudavsnitt ompersonlig frihet m.m. (s. 300307), religionsfrihet (s. 308-31 1) och politiska rättigheter (s. .31 1-.318). Inledningen börjar med en framställning av rätts.systemet, men huvuddelen (s. .3-46) av kapitlet behandlar frågan omvad som kunde anses vara Islands författningslagar; ett problemsom enligt författaren inte var vanligt i andra länders författningsrätt.'’^ Den snabba politiska och författningsrättsliga utvecklingen ledde till att Lårus H. Bjarnasons arbete blev föråldrat redan efter några år, varefter man i undervisningen nöjde sig med stencilerade kompendier. Einar Arnörsson gav år 1927 ut “Ägrip af islenzkri stjörnlagafrxAi I” (Översikt över isländsk statsförfattningsrätt; 2. utökade och förändr. uppl. av Bjarni Benediktsson 19.35; 1 17 Bjarni Benediktsson skrev själv en andra del, “Ägrip af islenzkri Srjörnlagafncöi 1 s.). 17 LArus //. Bjanii7so)i, lorni.ili. Recension nied sk.irp politisk kritik i UlTl 1914 B, s. 153-160 oeli s. 169-180 (Kniid Berlin). 1 8 LArus H. Bjumusoti. s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=