79 beteckning utom i Gutalagen. Som redan nämnts ovan i kommentaren till II.2.4.4.1., måste utvecklingen på Gotland ha varit avvikande. Jag återkommer med ett försök till förklaring till detta nedan i II.2.4.6. Om den ovan under II.2.4. iakttagna principen för termutbyte är riktig - nämligen att användning enbart somsubkategoribeteckning kan återspegla tidigare och ursprunglig användning somöverordnad term så utgör den regelmässiga användningen som mobilbeteckning i kombination med den nästan totala bristen på användning som överordnad termen stark indikation på att koster var den nya termen i det äldsta utbytet. Det förefaller som om koster aldrig fick någon spridning in i Norge. En möjlig förklaring skulle kunna vara att eghn där dessförinnan hann ifatt och trängde ut koster. (2.) koster, sg. o. pl. - eghn, sg. och pl. Frågan här är vad det är somtalar för att eghn och inte munir var den beteckning som direkt efterträdde koster. En första stödjande omständighet är att eghn i mycket stor utsträckning förekommer som subkategoriterm, här för som förefaller mycket starkt stödja hypotesen är att eghn i så stor utsträckning är belagt i FAS, dvs. har givit upphov till användning i fast förbindelse, avledning eller sammansättning. I motsats till detta förekommer munir överhuvud taget inte i FAS. Att döma av beläggen i GulL och i GrägSt fick eghn spridning över hela det västnordiska området. Däremot kan man knappast — av beläggen enbart som immobilterm— utan vidare antaga att ordet spritts som överordnad beteckning också över de områden som representeras av svealagarna. Immobiltermen kan ha levt sitt eget liv (jfr nedan under (7)). IMMOBIL EGENDOM. En andra omständighet (3.) eghn, sg. o. pl. —gops — {munir, pl.) -go/>5 ; alternativt (4.) eghn, sg. o. pl. - {munir, pl.) -gops Det är knappast möjligt att ta ställning för det ena eller det andra alternativet. Vad somär väsentligt är att munir, pl., måste ha slagits ut relativt tidigt av gops, eftersom det aldrig hann etablera sig i den yngsta danska landskapslagen, JL, från 1241. Å andra sidan är det påfallande att det saknas i SkL. Det ser alltså i förstone ut somommunir, pl., hade varit en beteckningsominte trängde utanför Själland. Det är därför märkligt att den isländska Grågås har ett enstaka belägg på munir, pl. vid sidan av ett pkfémunir, pl. Ännu märkligare blir det när det visar sig att dessa beteckningar inte lämnat något spår efter sig varken i yngre norska lagar som Magnus Håkonssons landslag och stadslag, eller i yngre isländska lagar som Håkonarbök och Jönsbök. Däremot är ordet fémunr belagt i den fornisländska sagalitteraturen. Kanske måste man därför reservera sig för möjligheten att de isländskafémunir, pl., och munir, pl., är en parallell företeelse somsaknar ursprungligt samband med den fd. lagtermen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=