137 terhand gav upphov till en mängd direkta ordlån in i de nordiska folkspråken (jfr t.ex. Kristensen 1906, Taranger 1890, Thors 1957). En självfallen fråga blir då huruvida den kristna kyrkans etablering - bortsett från det begreppsliga strukturskiftet - kunde ha utövat något aktivt inflytande på uppkomsten av nya termer även på det rättsliga området (angående den kristna kyrkans och den romerska rättens inflytande på germanska folks lagar redan under 500-, 600- och 700-talen jfr Wallace-Hadrill 1971, s. 36 f.). Det är omstritt hur tidigt man bör räkna med ett latinskt inflytande på det nordiska rättsspråket (jfr Holm1952, s. 264, Wessén 1968, s. 22, Ureland 1985, s. 104 f.).i Jag vill dock här pröva en hypotes innebärande att något eller några av termutbytena i själva verket är resultat av påverkan från latinet på forndanskan. 2. Var termutbytena semantiska funktionslån? En hypotes uppställs här att termutbytena var en serie resultat av språkpåverkan från den kristna kyrkans latinska rättsspråk. Bakgrunden till och förutsättningen för detta skulle då vara två omständigheter. Den första är att den kristna kyrkans etablering redan från början nödvändiggjorde en förmögenhetsöverföring från det civila samhället till kyrka och prästerskap. Vad som omedelbart behövde göras var självfallet att mark och medel till kyrkobyggen på något sätt skaffades fram. Vidare blev det nödvändigt att skapa en ekonomisk grundval för underhåll av kyrka och levebröd för ett prästerskap. Även kloster upprättades och behövde en ekonomisk grundval. Detta måste ha resulterat i en mycket stor mängd överlåtelser av egendom, särskilt jord. Den andra omständigheten är att kyrkans och prästerskapets språk var latinet. De personer ur kyrkans krets somhandhade de förhandlingar och det utarbetande av överlåtelsetexter - muntliga, men väl sannolikt delvis även skriftliga - som blev nödvändiga för att den kristna kyrkans etablering skulle kunna spridas, måste ha varit tvåspråkiga. Kyrkans kultur var ju skriftlig. Ett rimligt antagande förefaller vara att ett på latin avfattat, efterhand kanske mer eller mindre formulärliknande koncept översattes till folkspråket och - efter nödiga korrigeringar och ändringar - mer eller mindre direkt utnyttjades vid den rättsakt som landets lag stipulerade som villkor för en giltig överlåtelse. Påvliga - på latin avfattade — stadfästelser av sådana överlåtelser finns också bevarade. Den äldsta torde vara påven Sergius II:s stadfästelse på vad som donerades till Ansgars ärkebiskopssäte år 846 (DD nr 4). Den därnäst äldsta bevarade gåvohandlingen tycks vara Knut den Heliges gåvobrev till domkyrkan i Lund, dagtecknat till 1085.- ' De slutsatser som Ureland i sitt arbete vill dra av Oklundaristningen och Forsaristningen grundar sig på numera ifrågasatt eller övergiven läsning eller datering (se Ruthström1988 och 1990). ^ Enligt Kroon 1994, s. 62, är brevet dock utställt i efterhand 1140-50.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=