136 Vi har redan kunnat konstatera att den nya begreppsstrukturen — ytterst - var romerskrättslig (se nedan) och att den förmedlades till den nordiska rätten av den nyetablerade kristna kyrkan (via Corpus luris Canonici), dock utan att den nordiska rätten- genomdirektalån av ord- övertog den latinskaterminologin (jfr III.5.3.). Det var i stället i utgångsläget ursprungliga nordiska termer somkom till användning. Den överordnade termenfé/f^var självklar. Termen land omtolkades i Nordvästnorden till beteckning för IMMOBIL E. och lauss eyrir i nordväst, resp. hofce/bolf^ i söder omtolkades till beteckningar för MOBIL E. Då hade dock en termutbytesprocess redan kommit igång i Danmark, så att land hade bytts ut mot iorp. Som jämförelse redovisas den romerskrättsliga strukturen med sin latinska terminologin - här med förekommande alternativ — nedan: EGENDOMI ALLMANHET res, pl., alt. possessio, alt. bona, pl. IMMOBIL EGENDOM MOBIL EGENDOM res immobiles, pl., alt. bona immobilia, pl., alt. terra res mobiles, pl., alt. bona mobilia, pl. alt. mobilia, n. pl. Själva strukturskiftet orsakades således av allt att döma av kontakten med den kristna kyrkan. Till en början har detta antagligen bestått väsentligen i en mental strukturell anpassning eller adaptation (jfr Braunmiiller 2000) i en tvåspråkighetssituation till den romerskrättsliga begreppsstrukturen, utan att den nya strukturen också utnyttjades i någon materiellt-rättslig distinktion. Vi har exempel på hur påven Sergius II i stadfästelsen av vad somdonerades till Ansgars ärkebiskopssäte år 846 (se även under IV.2.1.4.) bekräftade donationen i all egendom »mobilibus vel immobilibus». Man kan lätt föreställa sig att motsvarande eller liknande uttryckssätt åtföljde den synnerligen omfattande donationsprocess som tog sin början i och med kyrkans etablering. Först så småningom finner vi materiellt-rättsligt distinktiva regler, där egendomens egenskap av att vara iorp/eghn i antitetisk motsats till lösir örar, lösörar tilläggs rättslig betydelse, t.ex. i SmLKrrs regel att en man av sin jord {eghn) mot arvinges vilja till en kyrka endast får donera ett örtugland av ett markland (SmLKr 15). Det är symptomatiskt att detta kommer till synes just i regler som föranletts av kyrkans uppträdande på scenen. Vad somsatte igång och vidmakthöll processen med successiva termutbyten kan däremot inte på något självklart sätt förklaras. Man kan naturligtvis betrakta termbytena somspontana novationer. Nu var emellertid övergången till kristendomen och den kristna kyrkans etablering en mycket stor och omvälvande händelse i Norden, kanske rent av den största händelsen i det nordiska samhället vid denna tid. Det är väl känt att detta-på det religiösa området -ef-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=