38 Goos vidareutvecklade Bornemanns systematik. Det första bandet består av en kort inledning (s. 1-11), »Retslaerens almindelige Del» (s. 12-278), »Retten i Samfundsforholdet» (s. 279—424) och »Retten i Familjeforholdene» (s. 425559), det andra bandet av »Retten i de borgerlige Samfundsforhold» (s. 1-333), »Retten i de politiske Samfundsforhold» (s. 334—504) och »Retsbrud og Retshaandhaevelse» (s. 505-638). Dispositionen bygger på Goos’ nya, fyrdelade rättssystem(se III 1.2.2.). Dahl har betecknat Goos som»den storste juridiske Systematiker, Danmark hidtil har kendt».^^ I likhet med 1700-talets ’eviga’ naturrättssystembyggde också Goos’ etiska rättslära på samtida värderingar och föreställningar, somupphöjdes till absoluta sanningar. I sin helhet var Goos’ rättslära konservativ också enligt tidens mått mätt, även om den på vissa punkter åter kan synas vara mycket aktuell. Inom förmögenhetsrätten tog författaren avstånd från samtidens ohöljda laissez /^?fre-liberalism, och betonade i motsättning till Bornemann »Individualismens Begrasnsning ved Samfundshensyn» (se även III 1.2.2.).^^ Med nästan socialistiska tongångar konstaterade Goos: »Enhver bor ved Anvendelse af det Arbejde, han er i Stand til under fuld Udvikling af sine Evner, kunne opnaae en saadan Tilfredsstillelse af sine s^edeligt betingede Fornodenheder, sombetinger en menneskevaerdig Tilvzerelse og Udvikling ...». Fri konkurrens var dock det, somväckte »Kappelyst og alle Menneskeaandens Evner komme til fuld Udvikling», medan socialismen »i hojeste Grad maatte svxkke Selvinteressens Drivfjeder». A andra sidan kunde en ohämmad konkurrens leda till att den stora massan, somendast hade tillgång till sin arbetskraft, inte kunde uppnå ens en minimistandard, och då »denne Haabloshed griber store Klasser, fremkommer et okonomisk Proletariat, for hvilket hin Drivfjeders Virksomhed er standset paa Grund af Haablosheden».^^ Slutsatsen var därför, att »[d]en saedelige Flarmoni» krävde ett system, som uppfyllde individualismens och socialismens »berettigede Sider, der fastholder Frihedens Krav i Erhvervsvirksomheden, men hasvder Samfundets Indflydelse baade til at afv^erge mulige Udskejelser i Produktionen og Ulemper, som folge af Fordelingens Henvisning til en Naturlov». Goos’ åsikter omgrunderna för förmögenhetsrätten kan ses somett konservativt krav på statsmaktens patriarkaliska skydd för samhällets svagaste, men också som ett exempel på tidens i Norden rätt allmänna europeiska reformliberalism.Goos’ uttalanden om ras- och könsskillnaderna är däremot kon- '5 Dahl, s. 211. Goos II, s. 71. Goos II, s. 66 ff. Goos II, s. 71. För Norges del, se Slagstad, Strateger, s. 81. Tamm, Retsvidenskaben, s. 180, har påpekat, att Goos betonade samhällsprincipen på personlighetsprincipens och individualismens bekostnad, eftersomhan hade tagit intryck av John Stuart Mills utilitaristiska filosofi; se även Troels G. Jörgensen, s. 12 och Hoilund, s. 91 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=