RB 60

37 Den allmänna rättsläran hade sina rötter i naturrätten (del I, s. 185 och 267), och det var ännu för Goos viktigt att ta avstånd från denna äldre riktning. För att bestämma den allmänna rättslärans plats inomjuridiken indelade han rättsvetenskapen i den positiva rättsvetenskapen inklusive rättshistorien och »den sammenlignende Retsfremstilling» samt i rättsfilosofin, i vilken »der str^ebes efter en hojere Viden omRet». Medan den positiva rättsvetenskapen framför allt var »den blötte Beskrivelse af Kjendsgjerninger», gick rättsfilosofin vidare och frågade dels omrättsreglernas »psykologiske Grund, om en Förklaring af alle de Faktorer, der have bestemt deres Tilvasrelse paa denne bestemte Maade, baade i deres Udspring og videre Udvikling», dels om »deres Forhold til den etiske Norm for menneskelig Vilje». Den första delen av denna rättsfilosofi kunde betecknas som »den positive Rets Filosofi, derunder indbefattet Retshistoriens Filosofi», medan den senare var »en etisk Retsfilosofi», som»uddanner Lasren om en ideal Ret, der bor vasre». Båda dessa förgreningar av rättsfilosofin kunde »gjore Krav paa Navnet almindelig Retslasre».!* Goos fortsatte med att placera in rättsfilosofins förgreningar i rättsvetenskapens historia. Naturrätten hade enligt honom övervärderat den ideella och undervärderat den positiva rätten, vilket hade lett till att »Eftersporelsen af den positive Rets dybere Grunde» inte hade varit av vetenskapligt intresse. I sin reaktion mot naturrätten hade den historiska skolan gått till den andra ytterligheten och betraktat den positiva rätten som »det nodvendige Udslag af givne Samfundsvilkaar», varför alternativa regler endast kunde vara »et Tankeeksperiment» och »al Opstilling af en ideal Ret, som stiller Krav paa Samfundet, et orkeslost Drommeri».’- Meningen med resonemanget var naturligtvis att propagera för den gyllene medelvägen: »Idealet af en Retsfilosofi maatte endog siges at vxre det, somi én Fremstilling formaaede at magte og sammenarbejde begge Siderne». Hindret var dock, att den positiva rättens filosofi var förhållandevis litet bearbetad, »en Videnskab, der endnu for stor Del er i sin Vorden» med Henry Sumner Maines »Ancient law» somett löftesrikt undantag.'^ Därför måste man enligt Goos välja mellan rättsfilosofins två riktningar, och med tanke på läget inomden positiva rättsfilosofin var det endast den etiska rättsfilosofin, somkunde ge fullt utbyte, »fordi den kan udstr^ekke sin Behandling til den hele Retsorden». Goos’ allmänna rättslära gick därför också ut på »at bestemme den positive Rets forhold til den sa^delige Ide». Hanpåstod dock, att den etiska rättsfilosofin »ikke opstiller en Naturret i den gamle Betydning, men kjender sine Grasnser».!'^ Trots detta förblir skillnaden mellan Goos’ allmänna rättslära, dvs. etiska rättsfilosofi, och ’egentlig’ naturrätt dunkel. " Goos /, s. 1 ff. Goos /, s. 4 f. 13 Goos I, s. 7 f. Goos I, s. 8 f. Jfr Tamm, sommed hänvisning till Hagerup påstår (Retsvidenskaben, s. 180), att Goos’ rättslära var en realisering av den av 0rsted skisserade positiva rättens filosofi.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=