124 gerna i Uppsala. Ask var en mångsysslare av äldre snitt med produktion i disparata ämnen: monografier omkreditavtal (1882), formaliteter vid kontrakt (1884; 1887), författarrätt (1893) och underrätternas behörighet i tvistemål (1896) samt utgivna föreläsningar i sakrätt (1889) och förvaltningsrätt (1902). Assarssons produktion inskränkte sig däremot till en framställning av straffrättens allmänna del (1879), dessutom skrev han avsnittet omsvensk straffprocess i »Nordisk Retsencyclopasdi». Winroth, somju komatt verka vid alla de tre fakulteterna, hade en omfattande men kvalitativt ojämn produktion. Hans huvudarbete är en femdelad handbok i familje- och arvsrätt, under tiden i Lund utkom bl.a. hans rättshistoriska föreläsningar i straffrätt (1889). Efter Winroth var Thyrén den flitigaste av periodens professorer i Sverige. Han visade fallenhet för både rättshistoria och rättsfilosofi. Han skrev bl.a. en starkt rättshistoriskt färgad framställning av makes gäld, medan han meriterade sig för en professur med en romerskrättslig avhandling. Thyréns omfattande straffrättsliga produktion består av både rent rättsfilosofiska undersökningar och kommentarer till olika kapitel i strafflagen. Kallenbergs produktion var mera praktiskt inriktad, bl.a. föreläsningar över vissa delar av rättegångsbalken. Björling skrev undersökningar om bötesstraffet i svensk medeltidsrätt (1893) och omexstinktivafång (1896) samt en länge använd propedeutisk lärobok i civilrätt (1910). Många vetenskapliga arbeten skrevs under försöken att erhålla en akademisk tjänst, och en anmärkningsvärt stor del av den juridiska litteraturen består av polemiska alster av förbigångna sökande till en professur, författare somkände sig förolämpade av recensenter och även rena rättshaverister. Av de helt förbigångna sökandena för en professur kan nämnas Herman Antell, som i Lund gav ut en omfattande serie omförmögenhetsbrott. Av praktikernas produktion är Hasselrots kommentar till Handelsbalken redan nämnd. Kreiiger skrev en framställning av bevisrätten (1871) och sysslade därefter främst med rättshistoriska arbeten. Lars Lindes omfattande nya upplagor av framställningarna av närings- och finansrätten på 1880-talet var i själva verket helt nya arbeten. En betydande del av den svenska juridiska litteraturen bestod av lagutgåvor med anmärkningar eller av populärt hållna arbeten för allmänheten, ofta av typen »en var sin egen lagkarl», somockså var titeln på ett omfattande verk. 4.2. Rättsencyklopedier Reuterskiölds »Grunddragen af den allmänna rätts- och samhällsläran särskildt med hänsyn till positiv svensk rätt jämte grundlinier till rättsutvecklingsläran och rättsvetenskapens historia» (1912; XXI +435+[1] s.; 8:o), sompå titelbladet också betecknades »Föreläsningar i juridisk encyklopedi» och hade den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=