RB 60

125 i Sverige ovanliga reservationen »Tryckt som manuskript», hade utkommit i häften sedan år 1908. Reuterskiöld sade sig ha strävat till en förnyelse av den juridiska encyklopedin till en »juridisk vetenskap» med »ej blott formell utan reell självständighet». Han tog uttryckligen avstånd från de traditionella uppfattningarna av rättsencyklopedin såsom antingen »liktydig med naturrätt — byggd på romersk rätt - och sedermera med rättsfilosofi eller stundom blott rättsfilosofins historia» eller också »såsom ett slags inledning till juridiken, erkannerligen dess privat-, straff- och processrättsliga delar». Botemedlet var att av rättsencyklopedin »bilda en inledning lika mycket till statsrättens somtill privaträttens studium». Innehållet kunde enligt Reuterskiöld inte »utgöras blott af öfriga juridiska discipliners vetenskapliga resultat, eller af en apriorisk naturrättsspekulation, utan främst af den positiva rättens egna normer, sedda i deras inbördes totalsammanhang och icke i deras förening på olika rättsområden eller olika folk».*^ 4.3. Naturrätt, rättsfilosofi, allmän rättslära, allmänna arbeten Diplomaten Richard Kleens »Försök till en framställning i naturrätt och rättsliga förbegrepp» (1883-1885; sammanl. nära 3000 s.; 8:o) i femdelar, varav de tre första delarna utgjorde »Allmän naturrätt» (1:1.-2.: »De naturliga rättsbegreppens giltighet» och II: »De naturliga rättsbegreppens väsende») och delarna fyra och fem »Tillämpad naturrätt» (»Individuell rätt» och »Samhällelig rätt»), är ett arbete, som både till titeln och dispositionen för tankarna till 1700-talets naturrättssystem, t.ex. Norregaards och Schlegels framställningar (del I, s. 183 ff.). Det vidlyftiga arbetet var ursprungligen avsett som en inledning till en framställning i folkrätt, men hade sprängt ramarna, då författaren ansåg folkrättsstudiet förutsätta studier »icke blott i den tillämpade, konkreta naturrätten, men äfven desförinnan i den allmänna, abstrakta».Det till metoden föråldrade arbetet fick inget inflytande, medan Kleen hade något större framgång somfolkrättslig författare.'"^ Kleens naturrätt var ett vid publiceringstidpunkten udda arbete i konservativ anda, men saknade ändå inte äldre nordiska föregångare. Däremot är det mera tveksamt, om rådmannen Nils Herman Quidings »Slutliqvid med Sveriges lag, i fyra böcker uppgjord af Nils Nilsson, Arbetskarl» (1871-1876; 2. uppl. 1886; 1. uppl. i faksimilutgåva 1978) kan räknas till den egentliga rättsvetenskapliga litteraturen. Bokens egenskap av kritik av rådande förhållanden och av en utopi syns redan i böckernas rubriker I. »Revision af lagens yttersta grunder» (1871; 185 s.; 4:o), II. »Reformlära» (1872; 155 s.; 4:o), sominnehåller en kritisk genomgång av hela den gällande lagstiftningen, III. »Gemensamlag Reuterskiöld, s. VIII f. Kleen 1,1, Förord. '■* SBL, s. 248 ff. (StigJägerskiöld).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=