106 Hagerup var minister, dels på grund av förändrade reformplaner rörande civilprocesslagstiftningen. Ovanligt nog publicerade Hagerup sina föreläsningar i civilprocess omedelbart i tryckt form, efter det att studenterna hade anhållit om tillstånd till en hektograferad upplaga. Den ursprungliga planen var att behandla hela civilprocessrätten inklusive konkurs och skifte i två band, och Hagerup avsåg att publicera den andra delen först då konkurslagreformen var färdig. Den andra delen kom dock ut utan avsnitten om konkurs och skifte. Reformplanerna rörande civilprocessen hade utvidgats endast till skifteslagstiftningen, medan konkursreformen redan var avslutad, och Hagerup ställde nu i utsikt en senare tredje del omskifte och en fjärde omkonkurs, vilka också komut som »Skifte og arvebehandling» (1900) och »Konkurs og akkordforhandling» (1901).^^ Medan Herman Scheel i stort sett kunde ignorera Brandts tidigare framställning av sakrätten (ovan 3.3.2.), är det belysande för Schweigaards auktoritativa ställning ännu i slutet av 1800-talet, att Hagerup ansåg det nödvändigt att utförligt motivera, varför man överhuvudtaget behövde ett nytt arbete vid sidan av Schweigaards processrätt (del II, s. 133 f.). Hagerup började med praktiska argument: Schweigaards framställning byggde på föreläsningar hållna redan på 1830-talet, varför den på många punkter var föråldrad, Schweigaard hade behandlat civil- och straffprocessen tillsammans, vilket gjorde arbetet mindre användbart efter straffprocessreformen år 1887, och framställningen saknade viktiga avsnitt, t.ex. läran omändringssökande och rättegångskostnader samt stora delar av läran omkonkurs och skifte. Först därefter komHagerup in på sitt huvudargument, som var ett angrepp på Schweigaards metod: hela arbetet var endast »bestemt til at fremstille de positivt givne norske procesregler, medens en belysning af disses forhold til almindelige processuelle grunds^etninger ligger udenfor den opgave, forfatteren havde sat sig». Enligt Hagerup var »netop den principielle side af stoffet af en sasrlig betydning» inte endast för dem, somarbetade med civilprocesslagreformen, utan också för alla praktiska jurister, vilkas förmåga att med tiden kunna verka under den nya lagen var beroende av att de hade förvärvat »et förtroligt kjendskab til det principielle grundlag, hvorpaa reformen hviler,» och därigenom kunde skilja mellan »de mere tilfasldige og overfladiske bestanddele» och »de mere blivende elementer».Liksom i inledningsartikeln i TfR 1888 (se nedan III 1.1.2.) ställde Hagerup mot varandra en sant vetenskaplig, av lagstiftningens växlingar oberoende juridik och den schweigaardska rent praktiska, på »tilfasldige og overSe Hagerup, Civilproces I, Efterskrift; Civilproces II, Forord. Recension av del I (2. Udg.) i TfR 1903, s. 460^71 (H. Munch-Petersen). Hagerup, Civilproces II, Forord. Hagerup, Civilproces I, Forord. Udden mot Schweigaard hade tydligen märkts redan under föreläsningarna, omvilka Stang, TfR 1922, s. 17, syrligt konstaterade, att »de fortonet sig for mig dengang hovedsakelig somet dissenterende votumtil Schweigaards proces». 68 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=