107 fladiske» stadganden koncentrerade hantverkarskickligheten. Även MunchPetersen ansåg, att Schweigaards processrätt inte hade höjt sig över samtida tyska arbeten, medan Hagerup införde den moderna civilprocessrättsvetenskapen i Norden, visserligen ibland under för stark påverkan av tysk doktrin/' Hagerups civilprocess består av tio »hovedafsnit». Den första delen innehåller huvudavsnitten: 1. »Almindelige grundsastninger» (s. 7-80; med 1. kap. »Civilprocessens begreb og stilling i retssystemet», s. 9-26, 2. kap. »Civilprocessens hovedgrundsaetninger», s. 27-66 och kap. 3. »Civilprocesrettens kilder», s. 67-80), 2. »Forligsmasgling og voldgift» (s. 81-118), 3. »Processubjekterne» (domstolarna och parterna, s. 119—228), 4. »Civilprocessens gjenstand» (s. 229-268) och 5. »De processuelle handlinger» (s. 269-566; med 1. underavsnitt »Almindelige regler for de processuelle handlinger», s. 271—321, 2. »Partshandlinger», bl.a. hela bevisrätten, s. 322—533, 3. »Dommerhandlinger», s. 534-566); slutet av delen består av tillägg och rättelser, olika register och innehållsförteckningen. Andra delen består av 6. huvudavsnitt »Appel» (s. 1-122), 7. »Afvigende rettergangsformer for sasregne sager (extraordinär civilproces)» (s. 123-244), 8. »Tvangsfuldbyrdelse» (s. 245-404), 9. »Forelobig retsforfolgning (arrest og forbud)», s. 405—452), 10. »Om de med processen forbundneomkostninger samt om ansvar i anledning af civil rettergang» (s. 453520) samt tillägg, rättelser och käll- och ordregister till båda delarna. Efter ändringar i konkurslagstiftningen år 1906 gav Stian Bech ut »Konkurslovgivningen med kommentar och domsuddrag samt skrivelser og cirkulasrer» (1906; [VJ+471 s. inkl. reg.; 8:o). Det enligt förordet för praktiskt bruk avsedda arbetet erbjöds både jurister och affärsmän, men Bech ansåg, att även juris studerande kunde använda arbetet vid sidan av Hagerups framställning. Getz’ »Kreditorernes Adgang til at omstode sin Skyldners Retshandler» (särtr. av NRt 1881; 107 s.) är periodens enda konkursrättsliga monografi. 3.6.2. Straffprocessen Också på straffprocessens område var Norge ett föregångsland i Norden. Den norska straffprocessrätten förnyades helt och jurysystemet infördes genom Lov omrettergangsmaaden i straffesager (Straffeprocesloven; även kalladJuryloven) av 1.7.1887, som trädde i kraft 1.1.1890 och som avslutade den tidvis häftiga debatten omjurysystemets införande i Norge (del II, s. 135 f.). Den nya lagen ledde till en omfattande litteratur redan på 1880-talet. Jurykommissionens utkast trycktes år 1885, och samma år gav Getz ut en kritik av förslaget »Omen forandret rettergangsmåde i straffesager med szerligt hensyn til jurykommissionens lovudkast» (XI +176 s.; 8:o). Getz framhöll, att han var en varmanhängare av »[d]en videre udvikling, anklageprincipet i dette udkast har Munch-Petersen, TfR 1922, s. 56 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=