97 Anskuelser, der (navnlig siden Aagesens Virksomhed), ere blevne de raadende inden den os saa nasrstaaende danske Literatur, og somderfor kan gjore Fordring paa en mere indgaaende Betragtning». Trots monografins brister ansåg Hagerup publiceringen vara motiverad med tanke på »den Tilstaand, hvori vor juridiske Literatur paa Obligationsrettens Omraade befinder sig».Jul. Lassen klandrade i sin recension bokens starkt romerskrättsliga prägel: »... man foler sig somTilhorer paa en Pandektforelassning».^! Hagerup ställde sig i monografin om köp upp till kamp mot den traditionella norska och samtidigt också den nya danska rättsvetenskapen. Den allmänna litteraturförteckningen i början av boken visar, var hjälpen var att hämta. Hagerup delade den allmänna litteraturen i ämnet i tre grupper, varav den första bestod av tyska arbeten, bl.a. Windscheid, Dernburgs »Lehrbuch des Preussischen Privatrechts» och Thöls »Das Handelsrecht», och den andra av dansk doktrin, nämligen Hindenburgs monografi, 0rsteds »Haandbog», J. E. Larsens »Samlede Skrifter» och F. T. J. Grams förmögenhetsrätt, medan Hallagers obligationsrätt i Auberts utgåva ensam representerade den norska litteraturen.32 Själva texten inleddes i den konstruktiva riktningens anda med en redogörelse för »Kjobekontraktens Begreb og almindelige Indhold». I detta avsnitt drog Hagerup upp gränserna mellan köpet och de närliggande avtalstyperna byte och hyra. Han dryftade bl.a., omett tidsbundet avtal omstenbrytning eller torvtäkt på annans jord kunde betraktas som hyra eller köp, och konstaterade, att gränsdragningen mellan köp och byte egentligen endast byggde på att det förstnämnda avtalet med tiden hade blivit ett konsensualavtal i romersk rätt, medan bytesavtalet förblivit ett innominatkontrakt.33 Framställningen utmynnade i en kort definition av köpeavtalet som »en Kontrakt, der er rettet paa Afhsendelse af en Gjenstand eller Formuerettighed mod et Vederlag i Penge».^^ Hagerups antagonist Fredrik Stang tog vid ett par tillfällen ställning till monografin omköp. I festskriften till universitetets 100-årsjubileum konstaterade Stang kort, att avhandlingen byggde på den konstruktiva metoden och hade därigenomfått »stor betydning for retsstudiet, idet den aapnet blikket for en videre retsanskuelse, end vor formueret hittil hadde vasret gjenstand for».35 I nekrologen från år 1922 var Stang betydligt mera kritisk, utan att dock helt förkasta arbetet. Det beskrevs nu som en historisk kvarleva, ett ungdomsarbete, som senare hade haft föga betydelse bl.a. för förarbetena till den nya köplagen och somHagerup själv hade vägrat att ge ut i en ny upplaga. Hagerup Hagerup, Kj0b, s. III f. TfR 1888, s. 472-481; citatet; s. 473. Hagerup, Kj0b, s. 1. Hagerup, Kj0b, s. 2 f. Hagerup, Kj0b, s. 4. Stang, Retsvidenskapen, s. 111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=