Ko fl u fl gsbal ken 25 KrL: »mod infödda svenska män oeli ej utländska». Jfr not 41. 40. »Gammal lag oeli rikets rätt», fsv. (jumiil lagh ok rikisins räter. \'alsladgan (.SdmL hs 111: »gammal lag oeh sedvänja». .Satsen »sä som gammal lag . . . av aider varit» saknas i KrL. 41. KrL: »oeh alt han ej må laga en utrikes född man [lotjöddnn nuin] i sitt råd i Sverige». Jfr not ÖO. 4‘i. ».\v sanne sago», fsv. <if .sanne sngn. d.v.s. genom siikra arvsiigner, genom |)ålillig muntlig tradition. .SdmL hs B: nf sanne säghn. Jfr alagha f. oeh (däglin f. pålaga. did fih'sl har kommit under henne»: Denna bestämning ])å det gamla kronogodset återfinns som definition ])å urminnes hävd i det ännu gällande kap. Lä: 1 i Jordahalken i 17Ö1 års lag. Den återgives i ett lagkommissionsullålande den 17 mars lOJÖ. Iryekl i (’. .1. Wahlberg. .\tg;irder fiir lagförhiittring (i: I ppsala I niversilels årsskrift 1877 -781, s. 72 och i .1. E. .\hnquisl, Handlingar riirande 1042 års lagkommission li: Lnnds Universitets årsskrift 1038), s. 4.'). Definitionen infiirdes i I.agkommissionens förslag till .lordahalk, kap. Lö, år lOOö. På en hs av förslaget finns antecknat dels »De i)raescriplione immemoriali. L-jns definitio», dels »G 4^4 Konhl.LL.» 4.3. »Med deras årliga ingiilder», fsv. inef) arliknni iin/eldtiin sinnni (hs .V). De llesla handskrifter ha emellertid /icrii deras; likaså såväl valsladgan som KrL. Ordet siniini i hs .\ syftar |)å del fiiregående huns ok land: del torde vara en gernianisni. 44. Denna artikel i konungens ed diskuteras av Birgitta i en av hennes uppenharelser (sv. text hok 8:41, lat. text lih. 4:3l. 4.Ö. »l''rån sitt rike», fsv. af landnm sinuin. 4.') a. »Bygga sina borgar eller l'|)psala öd». fsv. hiius siin ällä Vpsala öjxi hiigyia, d.v.s. göra kostsamma nybyggnader eller reparationer på sina fasta hns eller gårdar. 40. »Och lagmannen»: dessa ord saknas i alla hs av ME.L. De finnas emellertid såviil i valsladgans text (.SilinL hs B) som i KrL. De ha tydligen av förbiseende kommit hort redan i ett originalmanuskript av ML’L (Schlyler). 47. »Sex av frälsemännen och sex av allmogen», fsv. siä.r af hofniannnni ok siä.r af (dinoghaniiin. \’alsladgan: »de hästa och kunnigaste i varje lagsaga». Det har sålunda blivit närmare bestämt i MEL, och motsatsen mellan »hovmän» (Bagvald: »nohilihns») och allmoge är tydligt framhiiMl ijfr också B 1. 30, 34 pr). Se Magnus llrikssous stadga den 7 april 1340 i-Sl) .ä, s. 5.ä4 f.). 48. »Vhul hjälj) allmogen skall eller må göra sin konung», fsv. hiiaf Inälp (dmo- <jhin sk(d ällä ma göra kiinunge sinnin. Enligt valstadgan (.SdmL hs B) skulle konungen, hiskoj)en oeh lagmannen samt de hästa och kunnigaste i varje lagsaga överliigga med varandra och bestämma, »huru stor hon [d.v.s. ])ålagan] skall vara». Bestämmelserna i il. ö: 0 om de extra skatterna äro oklara. ])å grnnil av att ordet »allmoge» vid denna lid har did>hel hetyilelse: dels hela folket, rikets inbyggare, dels menige man. skattebönderna (i motsats till frälset. »hovmännen»). Se härom !•'. Wessén i Kidturhistoriskl lexikon 1, s. 107. Det är sålunda med formuleringen i MEL ovisst, huruvida de extra pålagorna skidle utgöras endast av den skaltskyl- (liga allmogen, skattebönderna, eller även av frälset. Då nn nämnden, som beviljade .skalli'rna, (utom biskopen och lagmanneni bestod av 0 hovmän och 0 män av allmogen, torde meningen vara, att dessa kunde besluta var för sig: de 0 av allmogen för skallehöndernas del, de 0 hovmännen för frälset. Hovmännen kunde vägra för .Så gamla kronans gods, alt ingen minns eller av sanne sago vet, hnrn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=