Magnus Erikssons landslag 26 sin del under ål)eropamle av frälsets allmänna skattefrihet. Men de torde knappast ha kunnat ålägga bönderna dessa extra skatter mot deras vilja. — Jfr Birgittas Uppenbarelser 3, s. 311 f. (lib. 8:6). »Dock må konungen till strid och ledung [d.v.s. härtåg till sjöss] mot hedna män ödmjukligen begära hjälp av rikets allmoge, om han behöver. Dock må man akta på att behovet och hjälpen ej blir en sedvana eller hålles för lag.» -— 1 ett brev den 11 sept. 1358 försäkrar konung Erik Magnusson, alt han framdeles skall vara nöjd med de lagliga och årliga utskylderna, varvid åberojias stadgandet i MEL Kg 5: 6, som ordagrant citeras (Historiska handlingar 2, s. 3; C. J. Schlyter i inledningen till Magnus Erikssons landslag, 1862, s. LXIV). — Konungaedens artikel 6 bör jämföras med ordalagen i de brev, som Magnus Eriksson i april 1346 utfärdade till Uppsala, Strängnäs och Linköpings stift (SD 5. s. 554 —557) med begäran om tillgift för de skattebördor, vilka konungen, som varit i djupt penningbetryck, hade varit tvungen att pålägga. I breven lovar konungen att icke betunga stiften med andra än sina lagliga rättigheter, om icke något av vissa uppräknade behov yi)pade sig. Förmodligen ha liknande brev utfärdats även till andra stift. Se E. Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (1940i s. 153 f. 49. »Utan att skada kronans rätt», fsv. oskaddiim kroniiima rät. Dessa ord saknas i valstadgan och äro sålunda ett tillägg i MEL. För konstnd^tionen jfr fl. 5: 1 oskaddiim alliim kiiniing.rlikiim rät (not 33) och fl. 6: 2 alliim rät haldmim, hons ok ixirum |not 61 ai. 50. Orden »och som är stadfäst av förutvarande konungar och deras kungliga makt» äro uteslutna i KrL. 51. ».\llmogen till lag och rätt», fsv. almoghaniun til lagh ok rät. \'alstadgan: »oss till lag och rätt». KrL: »allmogen till tunga». 52. »Sådan lag», fsv. l>ön lagh. Valstadgan och KrL: »ny lag». 53. »Kyrkofrid, tingsfrid, kvinnofrid och hemfrid»: om dessa fridslagar se Edsöresbalken. 54. KrL: »allt efter som konungen är rättvis». 55. »Sankt Erik konung»: valsfadgan bar i stället »Sankt Johannes döparen». Jfr not 65. 56. »över alla domare»: KrL har »över alla världsliga domare». 57. Konungen skidle sålunda dels ha högsta domsrätt över alla domare i mål, där det vädjades till honom från härads- och landskapstingen, dels ha rätt att npi» taga allmogens klagomål, som drogos direkt inför honom. \’id utövandet av denna sin domsrätt knnde han antingen använda den i lagen för tingen föreskrivna ord ningen eller oberoende därav begagna sig av en friare bevisning. Jfr E. Hildebrand. Svenska statsförfattningens bistoria, s. 135 f. lined där cit. litt.). — Konungens domsrätt begränsades genom tredje artikeln i lians kungaed (fl. 5:3). Jfr R 14 ])r. — Om den tidigare utvecklingen av den kungliga domsmakten se H. .lägerstad. Hovdag och råd under äldre medeltid (1948i. s. 6 f. (med där cit. litt.i. 58. »Efter utletad full sanning», fsv. äfter vtleta fulla sannind, d.v.s. sedan fnll sanning har blivit utletad; vtleta är perf. part. i ack. sg. fem., till sannind. För konstruktionen jfr fl. 3 vtan gopiiilia pera til fangnuin, fl. 5: 8 mep vphaldne hand sinne. 59. Fl. 6 =KrL Kg 5. 60. Orden »och var lagman från sin lagsaga» saknas i valstadgan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=