MagnIt s Erikssons I andsiag 24 onlnini^ I'tter sliflons rang. måste valstadgans hänvisning till 11. 1 i»så soin de I'drut äro nämnda»! idhytas mot en uppräkning. Man har dä helt enkelt tagit in ett styeke nr UL Kg 1 ordagrant, iitan att beakta, att dessa bestämmelser gällde ett helt annat led i kungavalet, nämligen »dömandet» till konung ])å de olika landens ting under eriksgatan. Redan UL är i sin korta framställning oklar, i det att den ej tydligt skiljer j)å de tre folklandens val av konung genom en ceremoni vid Mora sten, och det följande »dömandet» till konung pä de olika landens ting. törst vid Upjisala, sedan vid Strängniis o.s.v., sä som denna »eriksgata» mera ingående skildras i fl. 2. MICL är emellertid direkt felaktig. Felet har blivit rättat i KrL. Det är alt märka, att felet beror pä missui)pfaltning och mekanisk kopiering av en skriven text. Genom konungavalet 1319 och Magnus Erikssons valstadga I.SdmL hs R) har en viktig förändring skett i valproceduren: valet pä Mora äng var ej längre ett prerogativ för de tre folklanden. 30. ».Som blir lagen till konung av alla dessa lagmäns röster eller de fh'sta. och av deras som med lagmännen äro utsedda»: Översättningen återger här valstadgaus ordalydelse: af alliiiu thässum Ia<jhmatina röstiini ok lanzmanna til näiiala. eller ok flästiini. uaröer til konunghs takii}. Detta är grammatiskl korrekt, om också något tungt och svårbegri|)ligt: laghmanmi ok lanzmanna til näinda är genitivbestämning till af allnin thässum röstiim eller ok flästiim. \'id öserfilrandet till landslagen har texten blivit felaktig och förvirrad: af alliim l)essum laghmanna röstiim. ällä ok flästiim, lagbmanniim til nämäiim iså i alla hs av Ml^L och KrLL Lagmännen voro icke luirtill nämnda lutsedtla, förordnade), ulan i kraft av sitt iimbete sjiilvskrivna; och »de tolv kloka och raska männen» ha alldeles kommit bort. 31. Fl. .j=MvrL Kg 4. 32. »(iiva sin trohetsed», fsv. trgggiaefie sina giiia. KrL: trgggiaeda sina sinäria oc (jaanga. 33. »Dock så att all konungslig rätt. kronans och allt Sveriges allmoges rätt fiirblir okränkl». fsv. oskaddiim alliim kiiniingxlikiim rät, kroniinna ok alz ,Siierikis almogha, löterbildning av latinsk ablalivus absolutus. Liknande längre ned i fl. ö: 7 (not 49i och i fl. 0:2 (not 01 a). 34. »Styrka, älska och vårda», »rättvisa och sanning», »vrånghet och osanning»: dul>beluttryck av detta slag är ett skrifts])råkligl drag. — Denna sats (andra artikeln i konungens ed) återfinns, liksom flera av Kg:s övriga artiklar, i 1S09 års Regeringsform § 10. Se härom G. Ilafström, Del svenska rättssamhällets kristna grundvalar (i: Lunds stifts jidbok 1900, s. 7 f.L 30. s.Så att han icke skall fördärva någon»: \’alstadgan har »så alt han iike skall taga till fånga eller på sitt bud låta laga till fånga eller ock fördärva». — Om ilcn historiska bakgrunden till denna bestämmelse se IL Hjärne i Kungl. Humanist. Vetenskaps Samfundets i Up|)sala årsbok 1949—50, s. 100. 30. »Så som lagen säger och rikets rätt»: Valstadgan lyder »så som lagen siiger i den lagsaga, där gärningen gcires». Andringen i MEL tar hänsyn till att riket nu har fått en allmiin lag. .Ifr ovan not 14. - - KrL: »efter Sveriges skrivna lag . 37. KrL: »icke heller skall han på något sätt laga från honom eller låta avhända honom något gods, löst eller fast». 37 a. »Så som förut är sagt»: syftar på orden i föregående mening »utau att han är lagligen förvunnen, så som lagen säger och rikets rätt». 38. 1 KrL tillägges här: »med sitt råds råde i Sverige».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=