Kon n flgshalken 23 i saniiiia stycke (Add 1; 1). Likaså utgöra de i KrL en flock (Kg 2). Det blir därför liärifrån en förskjidniiig i flockarnas ninnrering i KrL vid jämförelse med M1'>L (MEL Kg 4 =KrL Kg 3 o.s.v.i. 20. Fl. 1 KrL Kg 3. 21. Nn skall till koiumgariket i Sverige konung väljas, och det skall ej ärvas», fsv. \ii är til kiiminx rikit i Siicrikc kunnnycr väliaiidc ok eif äruondc. De båda prescnsparticipen ha gernndivisk innebörd, efter latinsk förebild. — Ingressen till fl. 4 iir troligen sammaiulragen av två meningar: först en allmän sats om att Sverige är ett \alrike, ej ett arvrike, och därefter en därmed förbunden inledning till de följande bestämmelserna om luir vid kungaval skall tillgå: Och när en konung har dött. skall det förfaras på följande sätt. 21a. »\n skall till konungariket i Sverige konung viiljas . . . på fidjande siitt»: det (ivriga (»det skall ej ärvas» och »om de hava mist sin konung») är tvenne parentetiska inskott. Meningen är sålunda: om konungen är död, skall ny konung idses genom val, och kronan skall ej iirvas. Och valet skall ske på följande sätt. 22. »Förut nämnda lagmän»: några lagmiin iiro strängt taget icke förut nämnda, endast deras lagsagor (i fl. 1). 22 a. rill Mora ting», fsv. til Moro jyinyx. Likaså SdmL hs B och KrL. Några handskrifter ha i stället: »till Mora sten». Mora :ing, där tinget för de tre folklanden hölls, ligger vid Morb\ i Lagga sn, ung. 1 mil s. om Uppsala, vid gränsen mellan Tiundaland och .\tluudaland. 23. »F(ir att välja konung»: alla handskrifter av MEL ha han til kiiniingx döma. vilket u])i)enbarligen iir oriktigt (C. J. Schlyter, Juridiska afhaudlingar 1, s. 24). 1 KrL iindrat till han til konnnyh wålia. Uttrycket saknas i Sdml> hs B (se nedan not 29). — Jfr i det föregående: de skulle »komma till Mora ting för att välja konung». — Om konungs tagande och kungavalet se K. Olivecrona, Döma till konung (1942). 24. 1 KrL tillägges: »Olands». 2ö. I KrL tillägges: »värmlänningarnas». 2(). 1 KrL tillägges: »och Finlands». — Ordningsföljden för lagmännen är här bestiimd av traditionen fiir konungens eriksgata, icke som i fl. 1 av stiftens kyrkliga dignitet. 27. .»De skola dcima honom till att bära krona och vara konung», fsv. />c ngha han til krono ok knnnmjx döma. KrL har i stället: »de skola välja honom till krona ocli konimgsdiime», fs\. the ägha han til krono oc konungsdöme inälia. Jfr ovan not 23. 28. Till att råda över landen och styra riket, till att styrka lag och hålla frid», fsv. landnm ra/xi ok rike stgra, lagh stgrkia ok fril> halda. Dessa ord. som uttrycka konungadiimets innebörd och uppgifter, saknas i valstadgan (SdmL hs B) och äro hämtade från UL Kg 1. 29. »Då är hai\ dömd till L'p\)sala öd». d.v.s. då har han genom laglig dom på valtinget fått rätt att råda över de gårdar, som från forna tider tillhörde Uppsala öd. .Aven dessa ord äro hiimtade från UL. KrL har i stället: »Då skall han dömas till Ujipsala öd». — I stället för senare delen av fl. 4 pr (»därefter var och en lagman . . . dömd till Upjisala öd») har valstadgan (SdmL hs B) helt kort: »och därefter den ene lagmannen efter den andre, så som de förut äro nämnda». Sedan i MEL den urs]>rungliga ordningen av lagmansdömena i fl. 1 har blixit ersatt av en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=