Magnus Erikssons landslag 22 9. Oni I ppsala öd se »Svenska Landskapslagar» 3, s. 56 not 3. Ragvald Ingeinundsson översätter: »fiscinu regium». 10. »Kronans gods»: SdniL hs B har i stället »körningens gods». 11. »Alla kungliga ingälder», fsv. allum kunung.vlikum ingeldum. Likaså valsladgan (SdniL hs B). KrL: allom koniingslikom räth oc ingäldom. Härmed avses framför allt »de årliga och laga utskylder» (orlika ok lagha vtskyldcr], som den skattskyldiga allmogen av ålder hade att giva och utgöra (jfr fl. 6:4). Därjämte sådana extra skatter, som konungen i vissa bestämda fall hade rätt att pålägga (jfr fl. 5:6). 12. »Ensakshöter», fsv. ensak f., höter som i sin helhet tillföllo någon (målsäganden, konungen), i motsats till 1)1.a. sådana som gingo till treskifte, d.v.s. delades lika mellan målsiiganden, häradet och konungen. Jfr i det följande: »sin del av alla sakören» (not 13). —• »Dulgadråpsböter», fsv. ditlghadrap n., böter för dråp till vilket gärningsmannen icke kunde upptäckas. Böter för sådant dråp skidle erhiggas av hiiradet; se I) I 28. — »Danaarv», fsv. danaarf n., arv efter någon, som har dött utan att efterlämna arvingar inom riket; se A 21 pr. Ragvald: »in honis, heredihus non extantihus, succedere». — Om dulgatlråp och danaarv se artiklar i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 13. »Sin del av alla sakören», fsv. al saköris brut siin. I främsta rummet avses konungens andel i alla de böter, som skulle treskiftas. d.v.s. delas lika mellan målsäganden, häradet och konungen. 14.»Så som lag och rätt är»: SdniL lis B »sä som lag och rätt är i varje land och lagsaga», lliir förutsältes sålunda, att »varje land och lagsaga» har sin egen lag. .Ifr not. 36. ' som lag och rätt är; dock så. att andligt och världsligt frälse må njuta sina juivilegier och sin gamla frihet.» KrL; 15. Fl. 3--KrL Kg 2: 1. 2. 16. »Ej må konungen minska kronans rätt för annan konung»: här framstår tydligt motsatsen mellan kronan och konungen såsom den tillfällige häraren av kronans rättigheter. Med kronans rätt» avses kronans inkomster, av vilka de viktigaste äro nämnda i det föregående. — SthnL hs B har i stället: »Intet av detta, som förut är sagt, får konungen med sin vilja minska». Likaså mtom orden »med sin vilja») i flera handskrifter av MEL och i Krl.. återkalla och taga det, om han kan». •— Samma hestämmelse, som gav konungen idtrycklig rätt till reduktioner, upprepas i formidäret för konungens ed (fl. 4:5). Den har utgjort den rättsliga grundvalen för Karl X Gustafs och Karl XI:s reduktioner. —Jfr Heliga Birgittas uppenbarelser 3 (1861), s. 199 (sv. text hok 8:41. lat. text Lib. 8: 3). 17. KrL: 18. »Liingre ut», fsv. gtermer. liingre ut till havs. — Särskilt för att värja riket vid dess landamären. och icke med härfärd längre ut» (ci gtenneer incf) härfärf)]: jfr med liknande ordalydelse tredje artikeln i allmogens trohetsed (fl. 6:3l. 19. »Ulan att han har fått deras samtycke därtill», fsv. vian gopuilia pera til fangniiin: ordagrant »utan deras samtycke därtill erhållen»; konstruktion efter latinsk förebild. El. .3 anger i korthet konungens skyldigheter och riittigheter. Dessa utvecklas närmare i konungens och allmogens ömsesidiga trohclseder i fl. 5 och fl. 6. Konungens förpliktelse att icke minska »kronans rätt» (fl. 3 pr) återkommer sålunda i femte artikeln av konungens ed (fl. 5:5). allmogens löfte att visa honom lydnad, särskilt vid rikets försvar ifl. 3: 1), i amlra och tredje artiklarna av allmogens trohetsed till konungen (fl. 6:2. 3). — I'l. 2 och 3 ingå i SdniL hs B
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=