Ko11 II )2 gsbalkc17 21 4, H)2(), s. 71); 11. Sfluitk. Sven.sk litleralurhistoriu (1890), s. TJO; Söclerheri^ i Samlaren 1890, s, 187 f.; G. Löw, Sveriges forntid i svensk hislorieskrifning 1 (1908), s. ‘2 f.; li. Wessén i Legender från Sveriges medeltid |1917|, s. 810; .1. Xordsircim, De yverbornes ö il984), s. f. 1, »Inneslnler i sig», fsv. haiicr i sik. .Med Ml'.L:s framsliillning i Kg 1 om del svenska rikets omfattning tadi indelning lair j;imf<")ras Snorre .Slnrlnsons <lrygl liimdra år iildre skildring >()m landsindelning oi h lagar i S\ il jod'> (lleimskringla: Olav den heliges saga, kap, 77), Se hiirom Ii. Iljärne i »Namn och Hygd» 40 (lOo'i), s. 91 f. 2. »Med allt inom deras gränser», fsv. nu'l) landäiuäriiin fivrd. De sjn stiften njtpriiknas i den ordningsföljtl. som blivit den inom kyrkan traditionella. I Magnus Lrikssons valstadga (SdmL hs B) följa de tläremot i den ordning, vari de beriirdes av konungens eriksgata, med undantag av att .\bo stift har skjutits in mellan Siriingniis' oeh Linkö|)ings; sålunda: Uppsala —.Strängnäs -— .\bo —Linköping .Skara — Västerås. Men denna ordning är av flera skäl sannolikt sekundär, oeh den i MEL efter stiftens klerikala rang <len ursprungliga (se ».Svenska Landskai)slagar» 8, s. 240 not 8). kommer i landska])slagarna) slår i sliillet för »lagsaga», »land oeh lagsaga» iir av en viss betydelse oeh sammanhiinger med all nu en för hela riket giillande lag ersiiller de olika landens lagar. Landstingen iiro diirfiir ieke liingre lagstiftande, nian enbart dönnandc instilidioner. oeh lagmiinnen iiro överdomare, envar i sitt lagmansdiime. Lag var det som var skrivet i bok. ej liingre det som levde i lagmannens minne. Det gamla ordet »lagsaga» lever doek kvar; i fl. 4 ])r slår: »förut niimnda lagmiin skola, envar från sin lagsaga» ifsv. fornäiiidc l(i(jhiiuin. hiiar af layhsaf/hii sinne)-, la<ilisa<ih(i iir hiir —^ln<jhmanzdöme. 8. »Ett lagmansdöme över allt L'pi)land»: »allt I jipland» har här en vidsiräektare betydelse än vanligt, det omfattar utom landskapet Uppland (med Gästrikland) även alla bygder n. därom i det nuv. Norrland: Hälsingland. Medelpad, .\ngermanland oeh Västerbotten. Upplands lagman var sålunda liverdomare även där. men lians verksamhet synes vanligen ha inskränkt sig till all tillsätta imderlagmän. bosalta inom de fyra nämnda iirovinserna. vilka höllo ting oeh dömde i hans namn. Till ärkebiskopsdiimet i Ipjisala hörde dessutom Jämtland, som i världsligt avseende räknades till Norge. 4. Ragvald Ingemundsson: »unum legiferalum lantum». Om lagmansdömel iiver \'iistmanland oeh Dalarne se »Svenska Landskajislagar» 2, s. xxii. a. \'äxjö stift och Tiohärads lagmansdöme sammanföllo icke under medeltiden. Del lilla stiftet omfattade endast \'ärend (med ä härad), under del alt Einnveden och Njudung (tillsammans ä härad) hörde till T.inköpings stift. De andra »smålanden» i öster och norr hörde därenuil till den östgötska lagsagan mh Linköpings stilt: Möre, Tjusl. Kinda, Ydre. V'edbo, Vista (med Visingsöi) m.m. (i. I KrL tillägges; »som har i sig två lagmansdömen. Norrfinna och .Söilerfinna». .Se Iniroin »Svenska Landskapslagar» 8. s. 24() f. (not ö). Lagmansilömenas antal har därigenom ökats till el\a (se ovan not 1). 7. FL 2 - KrL Kg 2 pr. 8. »Över borgar och land', fsv. bnr<jhiun ok landuin: så i de flesta hs av MI',L; likaså i SdmL hs R och KrL; huvudhamlskriften av MEL saknar dock orden bor(/hnin ok. KrL: »elva lagmansd(")men.'> Jfr not (). Växjö ,\tt »lagmansdöme» (ett nytt ord som i denna betydelse icke före-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=