LXVIII t.ex. leges spirituales, där endast Berlinhandskriften och editionen 1608 upplöst originalets abbreviatur rätt såsom leges speciales.''^ Till samma källgrupp som de av Hjärne använda avskrifterna i B 7 och B 8 i Riksarkivet höra en yngre avskrift i kopieboken B 13, fol. 47 r—V, i Riksarkivet och en med B 7 ungefär jämnårig avskrift i »professor Wolffs copiebok», hs E 181, pag. 9 5—97, i Uppsala universitetsbibliotek."" Liksom det intressanta registret i början av kopieboken B 7,"' vilket även upptager brevet 1442, gå de tillbaka till en avskriftssamling av Hogenskild Bielkes hand med av denne författade karakteristiska rubriker. Herr Hogenskilds avskrifter ha framför allt tillkommit under åren 1590—93, somliga redan tidigare, och ha tjänat som materialsamling för utarbetandet av Postulata nobilium 1594, vilkas text slutredigerades av Erik Sparre."" Om stadfästelseurkunden funnits i det kungliga kansliets arkiv under Rasmus Ludvigssons tid (1542—94), skulle den förmodligen ha uppmärksammats av honom och av Gustav Vasa, Erik XIV eller Johan III som vittnesbörd i trekronor-frågan eller för sitt juridiska värde. Troligare är, att den intill slutet av 1 5 00-talet legat bortglömd bland permebreven på någon stormansgård och först någon gång kring sekelskiftet 1600 kommit till det kungliga kansliet. Här skall endast en möjlig hypotes framföras. Originalbrevet kan ha innehafts av 1442 års upplandslagman, rikshovmästaren Bengt Jönsson (Oxenstierna) på Salsta, hans son Kristiern Bengtsson på Salsta, dennes son Sten Kristiernsson på Salsta och därefter av dennes änka fru Pernilla Nilsdotter till Salsta och Vik. Vid arvskiftet efter henne 1 5 59 tillföll Salsta hennes systerson Ture Pedersson Bielke, lagman i Uppland 1 5 52—77, medan Vik m.m. ärvdes av hennes avlidne systerson Nils Pederssons söner Hogenskild, Ture och Claes Här förutsattes att Schlyter rätt återgivit Berlinhandskriften. Se Kj. Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—1448 ( 1933), s. 194 f. not 21; B. Lundberg, Några Sparre-Bielkeska kopieböcker och handskriften E 181 i Uppsala universitetsbibliotek (NTBB 1944), s. 102 f. och 119; B. Lundberg, Tröghbolagh (1932), s. 13. En avskrift därav av Erik Runells son Elias Palmsköld finnes i Palmsk. 3 69, pag. 487—321, UUB. -- Se S. A. Nilsson, Kampen om de adliga privilegierna 1 3 26—1 3 94 (1932), s. 101 f. och 110 ff., och G. T. Westin i Scandia XXI: 2 ( 193 3 ), s. 164 f. — Jfr även Högenskild Bielke till Ture Bielke 11 juni 1 593 (HSH VII, 1819, s. 54 ff., och Hist. Bibi. II, 1876, s. 268 f.) samt Ture Bielke till Hogenskild Bielke 10 sept. 1 396 (Hist. Bibi. II, 1876, s. 291). Jfr H. Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa ( 19 32), s. 606.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=