RB 6

LXVII som vidhängts stadfästelseurkunden, ha tillkommit under Kristoffers livstid; det är icke troligt, att man i Sverige senare haft tillgång till majestätssigillstampen, ty denna bör på vanligt sätt ha förstörts vid konungens död 1448. Det förefaller ej ha funnits anledning att under medeltiden eller 1 5 00-talet styrka det så gott som okända stadfästelsebrevets äkthet genom att gravera en falsk stamp, och en förfalskare skulle knappast ha funnit på att göra ett dubbelsigill. Att någon, t.ex. den även i sigillgravering förfarne Johannes Thomx Bureus, gjort en förfalskning för att stödja den svenska bevisföringen vid 1603 års gränsmöte är ej heller troligt, eftersom man dock hade andra bevis och ej fann det nödigt att ens medtaga denna urkund till gränsmötet. dubbelsigill. Under nyare tid aberopas konung Kristoffers stadfästelsebrev pä landslagen 1442 tidigast, så vitt nu är känt, bland bevisen till första punkten av Postulata nobilium 1594,”’ och då tillsammans med konung Birgers stadfästelse på Upplandslagen 1296 och konung Magnus Erikssons stadfästelse å Södermannalagen 1327. Just dessa tre finnas avskrivna i svit, de båda äldsta pä svenska och den yngsta på latin, dels av Ture Bielke (död 1600) på inhäftade pappersblad i början av cod. Kalmar (B 172, Kungl. Bibi.) av MEL,’’ dels ä inhäftade pappersblad i början av cod. B 2 (Kungl. Bibi.), som innehåller MEL (Schlyter text 57) och MESt (Schlyter text 23) och, att döma av en stamtavla (fol. 77 v) över ägarna av Viks hus, tillhört Tures broder Claes Bielke (död 1623).”'' Avskrifterna av brevet 1442 i dessa båda lagböcker torde ha skrivits omkr. 1590 och återgå på samma avskrift av originalbrevet, vilket bäst framgår av att de lämnat några rader oskrivna {SiCpiiisqnc instantcr - - - Nos igifitr) och ha samma smärre lakuner. Åtminstone på en punkt ge de bättre läsning än övriga kända texter; de ha nämligen den korrekta frasen quihns niiUinii pricjuJicinni . . . loliiniiis . . . generar/, medan övriga texter på grund av felaktig upplösning av originalets abbreviatur ha slutordet granar/. I andra fall ha de båda systertexterna sämre läsningar. Svenska Riksdagsakter 111: 1 0894—-1910), s. 393. — Jfr redan utkastet till dom i arvstvisten efter fru Görvel Abrahamsdotter 15 87 (HSH 27: 1, 1924, s. 163). Se H. Cornell i Corpus Codieum Suecicorum medii aevi 1 (1943), s. XL; jfr O. Walde i Uppsala Universitetsbiblioteks Minnesskrift 1921, s. 240 f. — Kungl. Bibl:s B-handskrifter ha registrerats för Diplomatariekommittén av numera professor C. 1. Stable. Att döma av Claes Bielkes titlar bör stamtavlan ha upprättats mellan 1 5 8 5 och 1 594.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=