Bil. 2. NÄR BÖRJADE MAN TILLÄMPA MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG I DE SÄRSKILDA LAGSAGORNA? Magnus Erikssons landslag stadgade, att köp och byte av fast egendom alltid skulle äga rum på ting under ledning av lagmannen eller häradshövdingen samt med tolv fastar. Om överlåtelsen skulle lagmannen eller häradshövdingen utfärda ett brev skrivet på svenska, med angivande bl.a. av de båda kontrahenterna, fastarna och den överlåtna egendomen, hur stor den var och var den låg. Lör ett dylikt officiellt intyg har man under senare tid infört beteckningen fastebrev. Ett fastebrev, som uppfyller landslagens fordringar,' bevisar, att den dag, då den i fastebrevet omnämnda överlåtelsen ägde rum, Magnus Erikssons landslag tillämpades i den lagsaga, inom vilken egendomen låg. Västmanland och Dalarna böra dock därvid betraktas som skilda lagsagor, eftersom de hade var sitt rättssystem, och av samma skäl bör Hälsingland, som tillhörde Upplands lagsaga, betraktas som en särskild enhet. Ett annat förhållande av vikt för den fråga vi här behandla är att landslagen gav en annan ställning åt domarna vid tingen i första instans än de haft förut. Dessa domare skulle nu utnämnas av konungen samt fingo titeln häradshövding, som tidigare burits blott av domarna i första instans i Götaland. Det kan icke förutsättas, att konungen skulle ha utnämnt en häradshövding innan landslagens antagits inom den lagsaga, där häradshövdingens jurisdiktionsområde - låg. Det kan däremot ' MEL ger bide i J 20 och i J 21: pr stadganden om vad ett fastebrev skulle innehalla. Reglerna dubblera varandra, men endast delvis. Utom vad som sagts ovan om vad brevet skall innehålla stadgar nämligen J 20, att brevet skall ange, att egendomen är lagligen hembjuden och lagligen kungjord, samt var och när avtalet slöts, och J 21: 1, att brevet skall ange köpesumman eller, vid byte, den mellangift, som kan ha betingats. Måhända pä grund av att bestämmelserna om vad ett fastebrev skulle innehälla äro splittrade på två ställen i MEL, uppfylla fastebreven i varje fall under landslagens första tid icke alla de uppställda kraven. I det följande anses en urkund som ett fastebrev, om den innehåller de ovan i texten nämnda uppgifterna. - Landslagens uttryck för en häradshövdings jurisdiktionsområde är »häradshövdingedöme».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=