XLV begärt en allmän revision, utan att dock ingrepp skulle få ske i den gemensamma rätt, som fanns i »corpus juris»,och ej heller i kyrkornas, prästernas, adelns, riddares och svenners privilegierd' Att en allmän revision var behövlig söker stadfästelseurkunden visa genom att framställa det svenska rättssystemets brister. Det sker med starka ord hämtade från Gregorius IX:s stadfästelse på den dekretalsamling, han utfärdade. Av de i särskilda volymer spridda stadgor, speciallagar och stadslagar, som föregående konungar utfärdat,syntes somliga ha medfört förvirring och mörker, enär de voro varandra lika, andra på grund av att de voro motstridiga och några på grund av vidlyftighet. Ytterligare andra (stadgor etc.) löpte kring utanför den lagbok, som kallas Sveriges legisterium.’ ' Dessa stadgor hade införts genom sedvana eller något »Salvo jure communi in corpore juris clauso.» 1608 ars översättning återger dessa ord med »doch otörkrenckt menighe mans rätt och rättighet, som vthi sielfwe Laghboken eller Juris Corpore författat är», och översättaren anser alltså att man med corpus juris avsett den svenska lagboken. Såsom Schlyter påpekat (SGL 10 s. LXX), har översättaren här missförstått resolutionen. Corpus juris syftar antingen på corpus juris civilis eller pä corpus juris canonici. Om man i stadfästelseurkunden åsyftat corpus juris civilis, avser jus commune antingen den romerska rätten i dess helhet eller den rätt, som enligt corpus juris civilis varje människa nyttjar vid sidan av sitt hemlands lag (se Inst. I, 2 § 1, jfr Dig. I, 1, 1 § 9). Skulle, i enlighet med vad Schlyter ansett, urkunden med corpus juris avse corpus juris canonici avser jus commune kanonisk rätt. Se om det medeltida bruket av nu nämnda termer Dictionnaire de droit canonique, IV, 1949, spalt 610, 644, 149 5. I svenska pä latin avfattade handlingar från medeltiden förekommer termen jus commune pa flera ställen, bl.a. i Birger Magnussons stadfästelse på Upplandslagen (juri communi repugnantia; uttrycket saknar motsvarighet i stadfästelsens svenska text). Troligen ha dock före framställningen till konungen om en revision av lagen ingående överläggningar ägt rum mellan dem, som voro mest intresserade av revisionen. »Diuersas constituciones, leges speciales, iuraque municipalia predecessorum nostrorum Regum in diuersa dispersas volumina.» 1608 års översättning återger dessa ord med »ätskillighe Stadhgar, och serdelis Lagh i åtskillighe böker författat, som wåre Förfädher och framfarne Konungar hafwc gifwit hwar Laghsaghu och Städher til at brwka.» Det bör observeras att orden »hwar Laghsaghu och Städher» icke ha annan motsvarighet i den latinska texten än leges speciales, iuraque municipalia (hs B 7 och B 8 ha i stället för speciales ordet spirituales). När K. G. Westman, Minnesskrift ägnad 1734 års lag, I (19 34), s. 18, påstår, att 1442 års stadfästelse är så avfattad »som om det först genom densamma tillkom en lagbok, vilken efterträdde de skilda lagsagornas lagar och gjorde slut pä rättssöndringen i Sverige», sä torde han icke kunnat stödja sig pä annat än återgivandet i 1608 års översättning av leges speciales, iuraque municipalia. »Vagabantur extra librum legis dictum legisterium Suecie». Någon annan lagbok kunde icke kallas legisterium Suecie än MEL. Genom att stadfästselseurkunden här be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=