XLII 2 maj 1442 men kom till allmän kännedom först genom 1608 års utgåva,'^ påbjöd Kristoffer den nya lagen till efterlevnad.^ Den 5 mars 1444 tillämpades den; då utfärdades nämligen en dom på ett räfsteting i Strängnäs, som hölls vid den tidpunkt och av en domstol med den sammansättning, som föreskrevs i den nya lagen.I ett intyg, utfärdat i Västergötland den 14 april 1445 talas om »vår nådige herre konungs och riksens lagbok» *' och vid slutet av en handskrift av Kristoffers landslag står på latin »här ^ I det föregående s. XIII. ■* Stadfästelseurkunden är skriven på latin. Utom i 1608 års utgåva (i vilken den tryckts efter en numera förlorad handskrift) föreligger den dels i en handskrift av KrL från senare delen av 1400-ralet (av Schlyter betecknad som cod. D av KrL) och dels bl.a. i de i Riksarkivet förvarade kopieböckerna B 7 (^Hrik Sparres kopiebok) och B 8. För ytterligare exemplar av urkunden se bilaga .1. Schlyter har i SGL 12 s. 1 ff. återgivit urkunden efter cod. D (med varianter från 1608 års edition i noterna), Fijärnc a.a. s. 17 f. efter B 7. I utgåvan 1608 finns också en översättning (^nedan kallad 1608 års översättning); denna text har Schlyter tryckt parallellt med urkundens latinska text. Den latinska texten i 1608 års edition synes stå närmare originalet än texten i cod. D (se Schlyters noter 4, 14 och 15). Beträffande frågan om urkundens äkthet och dess beviskraft se i det följande s. XLIll not 9. Domen, som är skriven på papper, finnes i UUB. Enligt KrL R 9 skulle räfst- eller landsting hållas 1 Strängnäs måndagen efter samting (samting=en allmän sammankomst eller marknad i Strängnäs, som troligen hölls lördagen näst före första söndagen i fastan). Om konungen ej kunde komma till tinget, skulle enligt KrL R 10 biskopen, två ledamöter av domkapitlet, lagmannen och tvä av rikets råd döma konungens dom. Den rättegång, som slutade med nu ifrågavarande dom, hölls torsdagen efter samting tinget kan ha varat flera dagar) och domhavande voro biskopen i Strängnäs, domprosten och ärkedjäknen i samma stad, riksråden Nils Jönsson (Oxenstierna) och Gustav' Algotsson (Sture) samt lagmannen i Södermanland Johan Karlsson (Färla). Domen är behandlad av' K. Fi. Karlsson i FiT 18 84 s. 277 och i Den svenske konungens domsrätt s. 90. De av K. Fi. Karlsson på sist anförda ställe omnämnda breven frän räfsteting i Strängnäs måndagen efter samting 1443 och i Linköping den 19 januari 1445 visa icke ett prästerligt inslag bland domarna i överensstämmelse med KrL R 10 och äro därigenom icke beviskraftiga för att man tillämpat KrL. Däremot kunna de ge vid handen, att KrL R 10 icke hindrade konungen att förordna särskild fullmäktig att utöva hans domsrätt på räfsteting. Detsamma är fallet med de domar, som K. Fi. Karlsson anför i Den svenske konungens domsrätt s. 91 ff. ® Intyget, som icke är tryckt, tillhör Riksarkiv'ets samling av pergamentsbrev. Det är behandlat av J. E. Almquist i SvJT 1959 s. 311 f. Intyget uppräknar fall av bristande uppfyllelse från en landbos sida av' ett landbokontrakt, men man far icke kännedom om huruvida detta kontrakt slutits på grundv’al av KrL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=