XXX stadga den 27 juni 1344'" men över vilket enligt Upplandslagens kyrkobalk biskopen var domare. Men för ett sedlighetsbrott, nämligen tvegifte, stadgar landslagen straff, och dessa voro hårdare än de som kyrklig domstol kunde utdöma: en man skulle halshuggas, en kvinna stenas." Att införandet av dessa straff för tvegifte berott på kyrkligt inflytande framgår av att bevisningen för brotten skulle ske med uppenbara vittnen och kyrkans rätt. På ännu ett par viktiga punkter tillgodoser landslagen kyrkliga intressen. Nu stadgades uttryckligen att ärkebiskopen skulle ha plats i rådet och att efter konungens bestämmande lydbiskopar och andra klerker kunde tagas in i detta. Nu fingo också biskoparna inflytande vid lagmansval. De första två reglerna var ett lagfästande av praxis, den bestämmelse, som gav biskopen inflytande vid lagmansval, var en nyhet. Kanikernas protest ger ingen upplysning om huru långt arbetet på sammanjämkningen av landskapslagarna hunnit, då protesten avgavs,'" och man kan alltså icke från protesten draga någon slutsats om när kommissionen har tillsatts. Det är möjligt att vid protestens avgivande kommissionen hade varit verksam en längre tid; det är också möjligt, att den hade tillsatts först under andra halvåret 1346."' Man äger ej heller kännedom om när kommissionen avslutat sitt arbete. Källorna upplysa, att vederbörande landskapslag var i kraft ännu den 2 5 mars 13 50 inomÖstergötlands, den 12 maj samma år inomTiohärads och den 19 februari 1351 inom Upplands 11;, SD 5 s. 272. Ovan s. XIX. H 4. Jfi' UL Ä 6:3, \'mL Ä 6: 3 och HL Ä 6: 1. Om kanikernas protest och om att MEL icke fick nagon kyrkobalk se bl.a. K. G. 3X^estman i Minnesskrift ägnad 1734 års lag ( 1934) s. 12—13, Yngve Brilioth, Svenska kyrkans historia utgiven av' Hjalmar Holmquist och Hilding Pleijel 2 (1941) s. 92 f. och Göran Inger, Das kirchlichc Visitationsinstitut im mittelalterlichen Schweden (1961) s. 301—303. Protestens ord, att »genom edra (d.v.s. kommissionens) ändringar, tillägg, förkortningar eller varje annan åtgärd för att sammanjämka edra lagar» (propter vestram correccionem, addicionem, diminucionem, seu quamcunque aliam in legum vestrarum concordanciam ordinacionem) icke kan ske någon ändring i den kanoniska rätten, kunna avse både ändringar, tillägg o.s.v., som hade utarbetats, och sådana som kunde komma att utarbetas. Om, såsom i det föregående har ansetts möjligt, kanikernas sammanträffande med kommissionen har organiserats av kyrkans ledning, torde kommissionen icke ha kunnat vara utsedd så sent som i början av år 1347. 11 11:,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=