XXVII III Den enda underrättelse man har om utarbetandet av Magnus Erikssons landslag ges i en urkund av den 8 mars 1347. Urkunden visar, att konungen hade utsett en kommission för att sammanjämka landskapslagarna, och den återger en protest, som fem kaniker hade avgivit i Örebro mot ändringar i kyrkans rättsställning genom denna sammanjämkning.' Protesten är avfattad på latin; i översättning " har den följande lydelse: »I Herrens namn, Amen. En protest, som inlägges av klara och förnuftiga skäl, brukar skydda den protesterande och bevara hans rätt oskadd. Därför vilja vi, Lars i Vallentuna, kanik vid Uppsala domkyrka, Thyrgils i (Husaby-)Vist, kanik vid Linköpings domkyrka, Per i Floda, kanik vid Strängnäs domkyrka, Lars Boberg, kanik vid Västerås domkyrka, och Vämund, kanik vid Växjö och Linköpings domkyrkor, som äro personligen närvarande inför eder, välbördige män, herr Ulf Abjörnsson, riddare och lagman i Tiohärad, Algot Bengtsson, lagman i Västergötland, och Thyrger, lagman i Värmland —vilka av vår ryktbare konung, den stormäktige furste herr Magnus, Sveriges, Norges och Skånes konung, sänts till Örebro för att rätta och omgestalta lagarna för de enskilda lagsagorna i Sveriges rike och bringa dem till endräkt och överensstämmelse —i Herrens ar 1347 den 8 mars, som är torsdagen näst före midfastosöndagen (Lxtare), i förutnämnde vår herre konungens gård i Örebro, alla och envar samt var och en med ansvar för allt, genom denna skrift tala och protestera och, så mycket vi förmå, inlägga en uttrycklig gensaga, liksom vi redan den 21 februari detta år på ovannämnda ort i eder närvaro framställt muntlig gensaga och protest. Vi förklara nämligen, att det genom edra ändringar, tillägg, förkortningar eller varje annan åtgärd för att sammanjämka edra lagar pä intet sätt, varken i tysthet eller uttryckligen, kan eller bör ske någon inskränkning i vår skrivna kanoniska rätt, i våra synodal- eller provinsialstatuter, ej heller i de privilegier, som medgivits eller förunnats av påvar, konungar eller andra åt prästerskapet och kyrkorna i Sveriges rike till deras skydd och frihet, eller i de gamla sedvänjor, som införts till kyrkans förmän och hittills iakttagits såsom världslig och kyrklig lag, utan vi förbehålla de svära och oklara fall, som kunna uppdyka vid bearbetningen av edra nämnda lagar och som det överstiger vära krafter att förklara, ät våra förmäns herrar biskoparnas bedömande och undersökning utan varje tillägg eller förminskning. Denna protest har gjorts och upplästs i närvaro av de välbördiga och andra mycket förståndiga män, vilka, såsom ovan sagts, utsetts att verk- * De fem k.inikerna representer.i samtliga rikets stift med undantag av Skara och Äbo stift. Källorna upplysa icke varför företrädare saknades för dessa båda stift. Skara stift omfattade Västergötlands och Värmlands lagsagor som bada voro representerade i kommissionen. - Av arkivarien jan Liedgren i Vitterhetsakademiens diplomatariekommitté.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=