XXVI man hade givit åt konungens ed och åt den ed, som lagmännen och allmogen skulle avlägga till konungen, är stadgan i själva verket Sveriges första författning. Utarbetandet har skett med en stilistisk skicklighet, somgör både valstadgan och de första flockarna i landslagen, som bygga på dess regler, till glanspartier i vår lagstiftning. Två punkter i stadgan må beröras. Båda tillhöra konungaeden. Genom dennas tredje artikel utfäster sig konungen att icke »taga till fånga, på sitt bud låta taga till fånga eller ock på något sätt fördärva någon, fattig eller rik, utan att han är förut lagligen förvunnen såsom lagen säger i den lagsaga, där gärningen göres; ej heller skall han på något sätt taga deras gods ifrån dem utom enligt lag och efter laga dom.» På dessa ord, som stå nära Skeninge- och Uppsala-stadgornas förbud mot fängslande av den, som icke på fullgoda skäl misstänkes för brott, går 16 § regeringsformen tillbaka. Enligt konungaedens sjätte artikel skall konungen lova att »hålla, styrka och värja all gammal Sveriges lag, som allmogen med fri vilja och somtycke har antagit och som är konfirmerad av förutvarande konungar och med deras kungliga makt». Under det att enligt tidigare rätt sådan den återges av Västergötlands, Upplands och Södermanlands lagar konungen skulle generellt lova att icke bryta en lagsagas lag, ställas nu lagar, somkonungen konfirmerat, på annan linje än t.ex. Östgöta- och Västgötalagarna, somickeblivit stadfästa. Vad innebär den reservation, som ligger häri? En tolkningsmöjlighet finns. Enligt sina stadfästelseresolutioner skulle Upplands- och Södermannalagarna »evärdligt förbliva»; de hade av konungen stadfästs till »evärdlig efterrättelse». Måhända har man genom den nya lydelsen av konungens ed velat göra en antydan om att en revision kunde tänkas av de landskapslagar, vilka konungen icke hade stadfäst. Med vad som nu har sagts har framställningen förts fram till tidpunkten för utarbetandet av Magnus Erikssons landslag. Den övergår till att återge vad man känner omdenna lags tillkomst. ändring i tidigare rätt gör valstadgan genom att underlåta att föreskriva, att konungen skulle fä gisslan, då han under eriksgatan skulle rida in i en ny lagsaga. Att gisslan skulle givas var stadgat i Västgöta-, Upplands- och Södermannalagarna. Troligen har samma regel gällt även i de övriga lagsagor, genom vilka konungen skulle rida.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=