XXIII skulle rannsaka vid konungens räfst och i Dalalagen där det torde avse nämnd i edsöresmål. I Telge-stadgan avser »konungens nämnd» den tolvmannanämnd, som inrättats genom Uppsalastadgan. Att Magnus Eriksson givit detta namn åt den institution, som han skapat, är ett nytt bevis på huru nära han vill ansluta till 1200-talets lagstiftning. Med »vår stadga» avser konungen Uppsalastadgan, som han alltså ansåg ha större betydelse än andra stadgor, som han utfärdat. I Telge-stadgan 1345 förekommer också för första gången i en svensk till nutiden bevarad författning ett ord, som under följande århundraden blir flitigt använt: de ting, som höllos av konungen själv eller av personer, åt vilka han uppdragit sin domsrätt, kallas för »rättareting». Namnet hade man hämtat från Danmark. Kungliga brevet den 26 augusti 1346, som är ställt till invånarna i Upplands lagsaga, börjar med att omtala, att under det att konungen varit borta från riket många män, som anklagats för sak, i vilken nämnd tillsatts, hade vädjat till konungen och hans utforskande av sanningen. Då konungen »för rikenas ärendens skull, både Sveriges och Norges», ej själv varit i stånd att utforska vad som vore sant i dylika mål, hade han med samtycke och råd av sina rådgivare "" utsett tolv män i varje lagsaga att under namnet konungens nämnd "** rannsaka alla mål, som voro »skrivna och stadda» i »vår stadga». Så uppräknas ledamöterna i nämnden för Upplands lagsaga, vilka troligen hade utsetts i samförstånd med lagsagan —motsatsen vore att antaga att konungen brutit mot Uppsala-stadgans bestämmelser. Nämnden var mycket auktoritativ med fyra riddare bland sina ledamöter. Den får full makt att utforska sanningen i de mål, som föllo under dess domvärjo, ÖgL Kk 16; pr, 18: 2, J 12: 1, DL R IS. -•> DL RIS. Tydligen har man avsett att med ordet rättareting översatta det latinska uttrycket placitum justiciarium, som använts en enstaka gang i en urkund fran Magnus ladulås’ tid (SD 2 s. 31) och därefter i en rad urkunder under Magnus Erikssons regering (se uppräkningar i SD 4 s. 826 och S s. 819.) De äldsta av tie sistnämnda urkunderna äro fran Skane. Av intresse i Telge-stadgan 1 345 är att konungen inför särskilda regler om utsökande av fordringar, för vilka funnos skuldebrev. Bruket av skuldebrev hade alltså nu natt den omfattning, att särskilda regler ansågos önskliga. Som andra stadgor var Uppsala-stadgan beslutad med rådets samtycke. Esv. som heter konungs nämint. ■*'* Eller eventuellt lagmannen, ovan s. XX not 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=