XX 1345 har till huvuduppgift att giva föreskrifter om hur frälserätt kunde förvärvas och hur motprestationen för frälserätten, rusttjänsten, skulle fullgöras och kontrolleras. Om allt detta hänvisas till kommentaren till landslagen. Reglerna i Uppsala-stadgan, vissa föreskrifter i Telge-stadgan 1345 och i anslutning därtill ett kungligt brev av den 26 augusti 1346 (SD 5 s. 605 ) skola däremot här behandlas. Uppsala-stadgan visar att Magnus Eriksson under de år, som gått sedan Skeninge-stadgan utfärdades, icke fått bukt med de onda sedvänjor, som denna stadga skulle hjälpa honom att undertrycka. Till stor del är den en upprepning av Skeninge-stadgan; konungen återger ordagrant t.o.m. Skeninge-stadgans framställning omde oseder, som vuxit upp under hans minderårighet. Stadgans viktigaste nyhet är ett judiciellt organ, en tolvmannanämnd, för att döma dem, som ofredade allmogen mot »konungens rätt och denna stadga». Den nya nämnden skulle finnas i varje lagsaga och skulle utses av konungen och lagsagans invånare.^' Nämndens ledamöter skulle avlägga en ed, som ligger till grund för den domareed, som ännu brukas. Talan i mål, som skulle behandlas av nämnden, skulle väckas inom vissa mycket korta tider —skedde anhängiggörandet genom en anmälan till konungen eller till dem, somhade hans dom, skulle det ske inom sex veckor efter det gärningen gjordes. Försuttes tiden, var åtalet dött och ogillt, »ty allt käromål, som länge stått okärat, drar gärna osanning med sig». Den, mot vilken talan väckts, skulle vara trygg under fjorton dagar för att kunna komma till svars inför de tolv och under samma tid för att kunna De bestämmelser, som refereras i det närmast följande, finnas i den del av Uppsala-stadgan, som i redogörelsen i SD (SD ) s. 373 ) över stadgans innehåll förts under punkt 8. I denna del äro orden manghum, hanum och \>'dtt starkt korrumperade. Vid avfattandet av MEL Kg 31, som går tillbaka på punkt 8 i Uppsala-stadgan, har man ersatt uttrycket buur i manghum bunJärum ällär bäräpnm med i sino landzkapi, bannm med pcm och pätt med penna ep ät. Fsv. a moot Kununglikan rät tarn oc pessom stafghä. I redovisningen över stadgans innehåll (ovan not 10) omskriver diplomatariets davarande utgivare B. E. Hildebrand detta uttryck med »efter föreskriven rättegångsordning». Uppsala-stadgan torde emellertid icke hänsyfta på processuella regler utan på de bestämmelser, som skola ligga till grund för domsluten. Fsv. a Laanzmannum. Det är icke uteslutet att Laanzmannum är korrumperat och att i stället lagmannen skulle jämte konungen utse nämnden. Jfr MEL Kg 31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=