Magnus Erikssons I andsi a g 94 73 a. »Kfter marktal», i'sv. acit m(irk(it<ili, eftcr värdet enlijit marktal jia fastiglieten på landet. 74. Fl. 24 är hämtad nr UL J 8: 2, VmL J 8. Sista meninjjen iir <loek ett tillägg. — KrF har motsvarande regler i J 17 men med vissa ändringar. Jord ]>å landet, som man ville hyta mot jord i stad, skulle alltid lagföljas vid det häradsting, inom vars område den låg, och hemhjudas släktingarna till lösen enligt hördereglcrna. »Lagfölja» torde här blott betyda ett kungörande inför riitten, att man avsåg att hyta hort jorden mot fastighet i stad. Löste icke släktingarna jorden, fick iigaren fritt siilja eller byta hort den till vem han ville på landet eller i stad. eller jungfru». Denne kan vinna sin jord åter inom tre år, sedan han har blivit fri eller kommit till mogen ålder, såsom förut är sagt,» — Därefter följer i KrL J 18: 1 (utan motsvarighet i MELt: »Om någon ej driver det köpet eller hytet tillbaka på tinget enligt lag inom tre år, så som förut är sagt, behålle då den jorden, som har fått den. Och den som såhle eller hytte hort jord. som han ej ägde, ersätte den som har mist all hans skada och lämne lika god jord i lika gott läge och därtill fyrtio marker till treskifte, om han med våld har tillägnat sig jorden, såsom i konungabalken siiges [d.v.s. Kg 28], Har jorden tillfallit honom i)å annat siitt och kan han ej giva hemul, ersätte då skadan och lämne lika god jord, och därtill tre marker för ohemult [d.v.s. för att han har sålt sådant, som han ej kunde försvara mot klander]. Och detta skall hiiradsnämnd pröva.» 77. Fl. 25 är hämtad ur UL J 9: 4—5. Den sista satsen »såvida han icke genom rån skaffar sig vitsord», fsv. utan han räne sik til i>izorl>a är dock ett tillägg i MEL. Innebörden i detta tillägg torde vara: utom i det fall att han på olagligt siitt har satt sig i besittning av jorden i syfte att därigenom få vitsord (hevisningsrätt) till den. § 1 är dunkelt avfattad (redan i UL). Meningen torde vara, att »den som vinner jorden» vid en tvist får grödan endast för det sista året (»om den är besådd»), men om någon egenmäktigt har tillägnat sig jorden, får den riltte iigaren (»den som vinner jorden») uppbära avkastningen för hela den tid. som han orättmätigt har varit berövad besittningen. Tydligare bestämmelser finnas i KrL .1 10: 1: »Tvista två män om en jord, där ej våldsgärning har skett [d.v.s. där ej den ene med våld har tilltvingat sig besittningen], då skall den som lagligen vinner jorden hava grödan för det året. om den är besådd. Är jorden genom våldsgärning avhänd någon, då tillkommer honom avrad och avkastning (fsv. afrad oc afgclcl) som hör utgå från den, under så många år som han har mistat den. från den som med våld har fråntagit honom jorden. Och för våldsgärningen höte han, såsom i Konungahalken stadgas [KrL Kg 28], och återgälde därtill all skada till målsäganden.» Med fl. 25 jfr A 13—14. Uttrycket »laga hävd», som i MEL förekommer blott i rubriken till J 25, finns i ögL J 24. men ej i UL. 78. Fl. 2()=KrL .1 19 pr. Rid)rik i KrL: »Vem som skall hava avrad av köpt jord eller bortbytt, eller av sådan jord som med lag återvinns från en annan.» 79. Orden »eller genom pantsättning» saknas i KrI,. — Om avradsdagarna se 75. KrL J 18 har tillägget: 70. KrL J 18 fortsätter: fl. 27. 80. »Då», d.v.s. den dag då avraden skall lämnas. 81. ».Städja», fsv. gift f., eg. gåva. — Fl. 27 (KrL .1 20i är i huvudsak (men med ett par viktiga föriindringar) hämtad från UL J 10, VmL .T 15 pr. Rid)rik i KrL: »Om tid för städja och avradsdagar, huru landho skall styrka, att avrad är giildad.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=