/ordabalhcu 93 konno bref fordäruii.s. sinn härnzhöff)On(jc vt <jaf. d.v.s. nu kan <let hiiiula, all l)ri'v, soin lkira<l.shöv(lin,!4on liar ulfärdal, 1'örl'aras (koinnia borl). (kS. »Med sannna ordalaj’ som förut är saj,’!», fsv. int’1) samu fororlmm siim för ör sdkt-, näinlij^en i fl. 12. .Sannolikt syftar fororf) på ullryekel. att hiiradshövdingen (eller laf^inannen) skulle firi skilia. Ra^vald Ingenuindsson: »eaulelis». Sehlyler: »iisdiMii ohservalis». (>;). »Laginansklerken». d.v.s. la}4inannens skrivare, i ref’el en skrivkunnif’ klerk. 70. ».\v vad slag», fsv. i hiiat sti/kkioiv. d.v.s. i ^ad för slags varor k()[)e.sum1'1. 21: 1 är delvis en upi)re|unng av vad som redan man skulle betalas ijlr fl. 9). bar sagts i fl. 20. Den har ieke återgivits i Krl,. 71. ».Såsom fiuut är sagl», nämligen i fl. 21 pr. 72. .Samma bestämmelse, att alla l)rev. som angå domar, skola skrivas på svt-uska, iiven i 1) 1 lä jir. Fl. 22: 1 iir i KrL flyttad till Riittegångsbalken (KrL R 11: 1). Hela fl. 22 borde v;il riilteligen höra till Riittegångsbalken, men bar kommit all stå här i .lordabalken på grund av sambandet med de närmast fihegåcnde fl. 20, 21. — Om k(")i)ebrev se även fl. 24 (sista meningen). 7d. »Den», d.v.s. jorden. Reglerna avse det fall, att den ena sidan (.\) i ett avtal om (iverlåtelse endast har avhiini sig jord, under det att den andra sidan (R) har avluint sig både jord oeh penningar leller andra fciremål, i vilka enligt fl. 0 en paulesumma kan återbetalas). Om å vardera sidan hade jireslerals endast jord. skulle ingendera sidans sliiktingar ha haft biirdsriitt: den jord som fchviirvades, tlå jord byttes uteslutande mot jord, blev nämligen arvejord (fl. 11). I nu förevarande fall u|)|)stod åter frågan, om den jord, som har avhänt sig, skulle vara föremål f<)r b()rdsrätt, d.v.s. om den var arve- eller avlingejord; R:s förviirv av A:s jord hade ju karaktär av ett blandat köp och byte. Denna fråga avgör lagen efter grundsatsen, all om viirdel av R:s prestation a\ jord har varit större ;in viirdet av hans prestation av andra föremål, R hade bytt till sig .\:s jord, men att för annat fall han hade kö)])! jorden. 1 hiindelse av tvist tillhörde det domstol (troligen domstolen i det hiirad, inom vilket .\:s egendom var beliigen) att avgöra spö)rsmålel. Om R:s fö)rv;irv av A:s jord var alt anse som köp, hade enligt lagrummet A:s sliiktingar bördsriilt till den jord. som .\ hade avhiint sig. Vad som i fl. 23 menas med att bytes- resp. köi)fa.slarna skola hava vitsord är icke fullt klart. Möjligen ;ir fö)ljande ui)l)fatlning riklig. .Sedan del har avgjorts, om köp eller l)yte ;igt rum, kumle det bli fråga om ett annat s|)ö)rsmål. niimligen vilket innehåll avtalet mellan A och R har haft i den mån delta icke liar faststiillts vid det tidigare avgiirandet. Dylik tvist kunde ui)j)stå bl.a. om del avhiindelseförfarande. som ägt rum vid den ena domstolen, icke har varit exakt lika motsvarande avhändelseförfarande vid den andra domstolen. Lagen kanske då iir att tolka så, att den liigger bevisvilsordet hos fastarna vid den domstol, inom vars områden den fastighet iir beliigen, som anses ha kiipts (k()|)efastarnaI. .\nses båda fastigheterna ha förviirvats genom byte, skulle det då kunna anses ligga hos de fastar, som hade fungerat vid avhiindelscförfarandet av den fastighet, för vilken endast har gi\its jord (bytesfastarna). \'ar vitsordet skall ligga fö)r den hiimlelse i)å ingendera sidan har givits annat iin jord, ger lagen ingen ledtråd alt beiltima. -- Fl. 23 iir hiimtad ur l'L J <S |)r. Sista meningen iir dock ett lilliigg. Flocken har icke tagits med i KrL. Regeln om niir en avhiindelse av jord skulle betraktas som köp eller byte kom diiremot in i 17.34 års lag .1 3:2 och stod sedan kvar, till bördsriitten slutligen upphiivdes år 18(53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=