RB 6

Magnus Erikssons landslag 90 fogade en uppräkning av de typer jord. rättigheter oeli andra förmåner, som ingingo i köpet eller bytet. Man överlät t.ex. en egendom imansio, villa terra) »cum terris, domibus, acjuis a(|uarumque decursibus, fareinariis, cum pastoribus gregis. cum mobilibus et immobilibus, intra sepes vcl extra, prope vel remote positiss etc. Ofta sammanfattade man det uppräknade i uttrycket »cum adpertinentiis». ocb på grund bärav kallas uppräkningen pertinensformeln. Pertinensformeln, som finns i tusentals medeltida dokument och som ofta var mycket lång, finns redan i det första dokument, som är bevarat rörande en svensk fastighet, ett föreningsbrev utgivet av den förste ärkebiskopen i Uj^psala Stefan (1104—67); ban tatar i brevet om »viltam Wicbu nomine cum omnibus appendiciis, pratis uidelicet et siluis piscationibus ac cunctis necessariis eidem uille attinentibus» (SI) 1, s. 73). Vid avfattandet av MEL ,I 12 bar man begagnat uttryck från pertinensformeln; »nära byn ocb långt l)orta, inom gärdesgård ocb utom» ;ir översättning av »prope vel remote positis, infra sepes et extra». Latinska kiipe- och bytesbrev lades även till grund för de första svenska köpe- ocb bytesbreven röramle fast egendom, ocb även för de fiirsta fastebreven, ocb j)ertincnsformeln följde diirvid med. Den kom sedan att brukas i fastebreven under århundraden. 39. »Fastar», fsv. fastc m., pl. fastar vittnen som gåvo stadfästelse åt köp. byte. [>antsättning av jord o.dyl. Ragvald Ingemundsson: »nominati pro buius contractus firmitate». —Om fastar vid pantsiittning (ocb återlösen) av jord se fl. 7, om fastar vid ingående (ocb upplösningi av bolag fl. 36. .Ifr art. Fastar i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Några anteckningar till fastighetsköpets historia (i: .Svensk .Juristtidning 1941, s. 2.30 L). 40. »Föra ordet», fsv. firi skilia, enligt traditionell eller i lag föreskriven formel. Den som enligt lagen i visst fall skidle firi skilia. kallades forskialaman (se bärom Scblyter, Ordbok). I detta fall var det enligt MIO. bäradsbövdingen. .Ifr art. I'orskiliaman i Ividturbistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 40a. »Denne man avhänder sig sin jord»; KrI, filliigger h;ir laghbndna oc layhstandna. d.v.s som bar blixit lagligen bembjuden ocb bar stått i laga tid. 41. »Det som är nära byn ocb långt borta», fsx'. när bi/ ok fiärran, såväl det som ligger nära byn (bytomterna), d.v.s. inägorna, som det som ligger längre bort (utmarkerna). .Ifr i det följande: »inom gärdesgård ocb utom», fsv. innan garz ok utan. Om avbändelse inför riitta se A. Malmström. 42. I KrL tillägges: »Ocb på detta sätt give bäradsbövdingen sitt brev därpå ocb tage två örar för brevet; likaså tage lagmannen för sitt brev.» Om bäradsbövdingens brev se nedan fl. 20, om lagmannens fl. 21, 22. Enligt MEL fick lagmannen endast en örtug för brevet. — .Ifr artikeln Fastebrev i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. 43. »Lagligen bembjuden», fsv. laghbu/ma (ack. sg. fem.), nämligen till släktingarna enligt fl. 2. KrL bar : laglica. på lagligt sätt. Så som längre fram säges», fsv. siim framlefns si.v. .Ifr fl. .33: 4 »på gruml av förfall, som förut äro sagda». Några allmängiltiga bestämmelser om laga förfall finnas emellertid icke i MEL. I Tj 17 uppräknas laga förfall för en för stöld anklagad, som bar att framskaffa bevis för att ban på lagligt sätt har förvärvat en omstridd sak ibevis för laga åtkomst). Detta är emellertid ett mycket speciellt fall. 44.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=