Magnus Erikssons l andslag 88 politik har haft en motgång vid lagens utarbetande. Icke heller återfinnes stadgans övriga föreskrifter i lagen: att fast egendom fick pantsättas blott i den mån lös egendom var otillriicklig (som siikerhet för det lån, som jordiigaren var tvungen att upptagal, att fast egendom före pantsättningen skidle hembjudas jordiigarens fränder, och att en hist korn (lesta ordei), som i övre Sverige lämnats som lån. icke finge beriiknas till mer än lä marker (tydligen avses det fall att låntagaren ville återbetala lånet med penningar). 1'nder medeltidens senare del blev brukspanten den härskande pantformen. .\tt långivaren skidle ha nyttjanderiitt till jorden under lånetiden blev avtalets \iktigaste del. och avkastningen av fastigheten uppfattades som ränta på lånet. Kn reaktion mot sistnämnda grundsats visar sig i KrL (se not öö], men denna lag he jilade icke utvecklingen. Hruksjianten står kvar i 1784 års lag (Jordabalken 9:71: »Sätter man jord. hus eller tomt i pant och giver genast verklig införsel däri. med de villkor, att långivaren på vinst och förlust skall njuta av avgäld. som därav gå hör, till dess huvudstolen betalas; göre det med vittnen ...» Redan under löOO-talet hade emellertid den hypotekariska på inteckning stödda pantriitten i jord börjat starkt konkurrera med brukspanten, inteckningsväsendet blev under 1700- och 1800talen allt mera betydelsefullt, och slutligen upphiivdes Jordabalken 9: 7 i samband med utfiirdandet av 1875 års lagfarts- och intcckningsfiirordningar. Panträtt i fast egendom kan även uppstå genom utmätning. Se beträffande MHI.:s regler hiirom Kg 28 och R 20. Litteratur: .\. \V. (iadolin, Pantsiittning af jord enligt medeltida svensk landsriitt (1909); K. Renckert, Bidrag till inteckningsinstitutets historia (19201; Holmbäck, Äldre inteckningsrätt li: Historisk tidskrift 1923). För en översikt av utvecklingen av den kanoniska riittens bestiimmelser mot tagande av riinta och mot ocker hänvisas till »Dictionnaire de droit canonique» 5 (1958). art. Intérét et usure. 22. »Lördagen närmast efter midfastosöndagen», d.v.s. vid mitten av mars. 28. »Till kyndelsmässan», den 2 febr. Fristen för lånets återbetalande var alltså bestämd till början av februari följande år. 24. FL .T 9 pr stadgar, att den som siitter joril i pant hos en annan fiir siiii eller penningar eller andra varor, vare sig han nyttjar det till utsäde eller fiida eller till vad annat han nyttjar det, skall hava tidsfrist utsatt till Mårtensmässan (11 nov.i. Betalar han ej skulden före .Sankt Mårtens dag. skall långivaren iiga jorden. MFL J 7 ;ir en omarbetning av detta stadgande. Förhingningen av fristen till kyndelsmiissan kan bero på alt det hade visat sig svårt för låntagaren att redan till Mårtensmiissan återbetala lånen, vilka troligen fiirutsattes skola utgå ur jordens avkastning, och |)å att man ansåg, att låntagarna hade tillräcklig tid på sig fiir vårbruket, om de i februari finge övertaga jorden. 25. Dessa bofasta män skulle alltså vara fastar för pantsätfningen. 26. »Med fastar skall ock jord återlösas»: fastarna skola sålunda dels bevittna, att lånet riktigt återlämnas, dels också att den pantsatta jorden återställes. 27. Fl. 8^ KrL J 8: 1. .Sista meningen (»Den som icke iakttager . . . som har fått den») saknas dock i KrL. 28. »Värden», fsv. värf>ör(ir m. pl. lösöre av värde, iienningar el. varor som kunna brukas till betalning. Ragvald Ingenumdsson: »bona que dantur in soliicionem». — KrL J 8 har överskriften: »Med vilka värden och huru pantsatt jord skall återliisas; och om liördeman är utrikes, omyndig eller jungfru, då den skall lösas."
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=