RB 6

Jordahalken 87 21. Oni häradsting oili rätt tingsdag se R 7. — I KrL har skotl en omgruppering av l)est;imniel.serna oni |)anf.sättning av jord. Närmast följer h;ir (KrL J 7) molsvariglieten till fl. 10 i i jämte tillägg, se nctlan not 3ri). därefter fl. 8, som svarar mot fl. 0 oeh 8 i .MliL. Floekarna 7-10 innehålla Ml]L:.s hestiimmelser om panträtt i fast egendom. Stadgandena, som gå tillhaka i)å en lång. i landskaiislagarna och urkunder framtriidande utveckling, ge icke någon klar bild av det regelsystem, som landslagens avfaltare ha velat skapa. Särskilt ;ir alt miirka. att del icke utsäges, om ])antsätlaren (jordens ägarci eller långivaren skulle ha besittningen av jorden under låneliden. I äldre tid hadi' det varit vanligt, att pantsiittaren hade besittningen av jorden, tills del hade \isat sig. att lånet icke liistes in. trots att det hade förfallit till betalning (förfallpanti. men nu började det bli vanligt, att långivaren fick l)esitla panten under lånetiden ibrukspant); denna utveckling återspeglas emellertid icke i lagen. Man torde kunna utgå från att följande grundsatser innebära en riktig tolkning av lagen. Rantsiittning skidle iiga rum vid midfastosiindagen och lånet återbetalas senast vid kyndelsmiissan. Under denna lid skulle jorden vara kvar i jordägarens besittning. .\terhetalades ej lånesumman vid kyndelsmiissan, skulle jorden civergå i långivarens besittning, men jordiigaren hade ett år på sig all återlösa jorden för ]iantesumman; han skulle dt)ck bjuda långivaren liisen på tre ting före niista kymlelsmiissa. Löstes icke jorden lagligen tillhaka inom året, blev långivaren iigare till jorden, men den tidigare iigarens friinder hade hiirdsriitt igivetvis doek endast i fråga om arvejordL begagnade ej friinderna sin beirdsriitt genom att lösa jorden inom natt och år från den kymlelsmiissa. då jordiiganderiitten gick över till långivaren, eller, då det giillde \issa i lagen angivna kategorier av biirdemiin, från andra i lagen angivna lidpunkler (.1 8i. hade även friinderna fiirlorat sin riitt. Under sin kamp mot tagande av riinta ingrep <len katolska kyrkan också mot a\tal om hrukspant. ^'id konciliet i Tours i maj lltlil fiirbjöd i)åven Alexander III klerkcr att låna ut pengar mot i)ant. som de skulle ha i sin besittning och \ars avkastning de skulle taga som riinta. 70 år senare infördes förbudet i Gregorius lX:s dekiadalsamling och idstriickles då till att giilla iiven för lekmiin (Decretalium Gregorii 1\ lih. tit. XIX, cap. I och lli. Den 27 juni 1.344 idfiirilade Magnus lAiksson ])å ett möte i Telge en stadga för invånarna i Striingniis stift (alltså Stidermanlands och Niirkes lagmansdömen); en a\' punkterna i stadgan innehar en anslutning till dekrelalsamlingens förbud mot att taga avkastning av brukspant som riinta. Det iir icke uteslutet, alt man \ id stadgans avfattning har haft dekretalsamlingens t('xt till hands. Dekretalsamlingen föreskriver, alt långivare, som retlan har återfått sitt län genom avkastningen av panten, sedan hans utgifter hade ITånriiknats. skulle fnllstiindigl återstiilla besittningen till låntagaren (si sorlem suam deduetis expensis de friu tihus iam perceperit, absolute possessionem restituat debilori). I stadgan fiirordnas, att avkastning av ])anter, som ha överliimnafs till borgeniirer på grund av lån. skulle, setlan nödviindiga utgifter ha frånriiknals, a\räknas på beloppet av hinudskulden (fruetus et redditus ])ignerum racione mutui ereditorihus traditorum in sortem ])rincipalis debiti deduetis sum])libus necessariis compulentur). .Stadgan (.SD ,’). s. 272i. som konungen hade utfiirdat efter att ha hört biskoparna och rikets råd. skulle stiindigt och okriinkl>art hava kraft av lag. 'brols den hiigtidliga form, som man alltså har givit stadgan. u|)|dager ej MliiL förbudet mot alt riikna avkastning a\ i)antsatt gods som riinta, något som innebiir. att på denna j)unkt kyrkans

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=