MagnH S Erikssons landslag 86 anl>ii(l. lailifit l'L .1 1 pr liade l)ördoniannon riitt att lösa in jorden eller jordens skalletal: »Då skall han {^iva cn mark rent silver för var öring [d.v.s vart iirlugsland], varav utgår säd och penningar, och ej mera.» Ilan hade sålunda icke hlott fiirlursrätt till köpet, ulan även rätt att få köpa jorden till ett av lagen normerat pris. Han hehiiNde icke helala det överpris, som siiljaren eventuellt kunde få ut av en annan köpare. .Sannolikt iir det detta som åsyftas med hyr/ai hu/), ehuru uttrycket icke :ir fidlt klart. .Samma uttryck förekommer i fråga om pantsatt jord i fl. y. .\nnorlunda Schlyter iMEk Cdossarium och Ordboken) och K. v. .\mira, Ohligationenrecht, s. öTtk emellertid den gamla seden. \'id lagmanstinget med Simtuna och Torstuna häratler i kidiiiping den 11 mars l.öiSö användes sålunda fortfarande lösenförfarandc efter det s.k. silvertalet ijfr HL A 2:2). »Uppenbarligen har det gamla, från liden före svealagarnas avfattning i den form. vari vi kiinna dem. hiirstammande siittet filr hördsprisets bestämmande efter silvtalef . . . varit så enarådande i praxis, att lagmansrätten vid sin överläggning icke erinrat sig. i varje fall icke tagit hiinsyn till att landslagen formligen avskaffat detsamma och i stället förordnat om köj)esummans bestämmande genom värderingsmän.» .Se .1. Sandström, Markland och hördsriitt li: Upplands Fornminnesförenings tidskrift iy‘27. Bil. ö), s. 40; X. Edling i U[)pliindska domböcker 8 (1950), Inledningen, s. 20 f.; jfr G. Hafström, Ledung oeh marklandsindelning i l949), s. 108 f. 12. KrL har rubriken; »Om den ene säger, alt jorden har varit hembjuden, och den andre, all så ej har skett.» 18. »Har hemhudel stått i laga tid», fsv. ixir hon . . . loi/hstondin, d.v.s. under natt och år. 14. »Och lämne därtill åter köpesumman», fsv. ok värp atcr inep. KrL; »och därtill köpesumman åler till den som har köpt». Fsv. värp n. värde (varmed något har blivit betalt el. skall betalasi, köpesumma. Se vidare noterna 28 och 49 a. 15. KrL; »Huru honde kan sälja och hemhjuda sin hustrus jonl 10. D.\ .s. jord tillhörig hustrun (och alltså hemhudspliklig till hennes hördemäni får icke ingå i försäljningen till mera än en tredjedel. Mannen får sålunda icke sälja hustruns jord annat än tillsammans med sin egen, och då endast till ett värde motsvarande hälften av det som han säljer av sin egen jord. Jfr vidare fl. 32. — Med fl. 5 jfr även (i 19 och 20. 17. Fl. 0 ])r ;ir en omarbetning av UL .1 11; 1. \'mL .1 2; 1. Med fl. 0; 1 jfr UL KrL har rubriken; »Vilken av hördemännen som är närmast till alt Trots förbudet all lösa jorden äfte Injrpa hitpi kvarlexde Fl. 4 är hämtad från UL .T 1; 1. VmL J 1. » , .1 2; 1. — lösa jord». 18. Efter arvsordning», fsv. äftvr orftali. .Se h:iia)m 1—3. jorden hend)judas ål den sliikt, från vilken ilen har kommit, men iiven då det gällde jord. som i arvlåtarens hand var arvejord, togs arv av den som var närmast i släkt med arvlåtaren efter skyldskapsriikning, även om han kanske icke tillhörde den sliikt. från vilken jorden hade kommit. Denna skiljaktighet mellan arvsriitt och hördsrätl kom att stiilla domarna inför svåra problem. Se .1. -Sliernhöök, De jure .Svionum et Gothorum vetuslo (l(>72i, s. 243 f. 19. \’are då den niirmast av hans friinder. som ger tillhud inom natt och år», fsv. vari pen näster sum til hiiipcr of frcnäiun hons innon not ok aor. 20. ».\ro båda lika nära»; om två av fränderna ge tillbud och båda äro lika nära släkt med den som \ ill siilja hördejorden. Enligt fl. 2 skulle
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=