RB 6

]orda bal ken S5 laga slånd akonvniit», d.v.s. niir tion lösiiingsriill, som börde »ftirslåiulon», när iniin m.1'1. ha, icko liingre kan gthas giillande (jfr 1734 års lag .1 4:8, 6:4, 6; 3, 10; 1, och IJ 6: 1). .Ifr även MEL .1 4. Möjligheten alt erhålla lagfart på förstånden pant togs hort först 1875 vitl iitfiirdandet av lagfarts- ooh inteokningsförortlningarna. 3. »Likaså i fråga om vatten», fsv. sv<i at vatne. \’issa hs ha: »så oek i fråga om vatten»; likaså KrL. »Tillagor»: fsv. tillaf/Ita f., pl. tilUujhor vad som ligger till, hör till fjorden), tillhtirande marker med nyttigheter lskogar, vatten m.m.). 4. På sin j)lats», fsv. i staj) siniini, nändigen i vår lagbok. »Lagligt skall hestå, olagligt skall återgå», fsv. l(i<ihlikt standc. ohajhlikt ater (jantje, egentl. gå tillhaka, lili ogiltigt. .1 1: 1 i 1734 års lag: »lagligt slånde, olagligt återgånge.» 6. »Fållget», fsv. faiKjit. d.v.s. förvärvat. 7. » Till dess all urminnes hävd kommer till», fsv. til uinimiis h<ifl> a kainber. d.v.s. till dess alt jorden så länge har innehafts i oklandrad hesillning, att ingen liingre minns eller har sann imderriitlelse om huru hesitlarens förfiider eller fångesmän först ha kommit till jorden; detta i enlighet med den definition på urminnes hävd. som ges i 1734 års lag (,) lä: 1, se ovan Kg not 12). Jfr om »laga hiivd» fl. ‘2ä. rttrveket »urminnes hiivd» förekommer ieke i landskapslagarna, utan första gången här i MEL J 1. Xehrman åherojiar denna mening som sl<)d för sin iippfallning. all urminnes hävd var ett laga fång: »Ja, Lagen ärkiänner thet för lagliga fångit, som strider emot Lag, niir thet med vrminnes Hiifd iir heslyrekl ' ilnleilning til then swenska .lurisprudenliam eivilem, 1729. s. 37ä). hiivd kommer till, då iir det laga fånget, oeh det må ingen klandra.» 8. Fl. 2 iir en omarbetning oeh förkortning av ÖgL .1 2. Genom fl. 2 infönales i landslagen ÖgL:s regel, att arvejord skulle hemhjudas åt den sliikt, från vilken jorden har kommit ipalerna palernis, malerna malernis). biiil)a, d.v.s. erbjuda sliiktingarna att köjia den. Med hördsriitt menades friindernas rätt alt lösa in jorden, för att bevara den åt släkten {i bi/rj)). Liknande innebörd har fno. ööalsréttr m., nno. odclsrctt. rätt för ättemedlem att efter hemhud oeh värdering återlösa jord från ny ägare. Fsv. bi/r}) f. hörd, släkt, släkting; 1 KrL lilliigges: »Då urminnes llemhjuda». fsv. vj> bifrjxtinan hördeman. släkting. Jfr artikeln lliirdsrält i Kidturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. KrL har till fl. 2 rnhriken: Huru arvejord skall lagligen siiljas oeh hemhjudas.» Natt och år», fsv. nat ok aar. eg. en natt fett dygn) oeh ell år. Om idtrveket 1 såviil svenska s»)m idliindska 9. »natt oeh år» i juridisk stil se S.\OH: X läl. medellidslagar begagnas omväxlande nttryt'ken »natt oeh år» oeh »år oeh dag»; båda finnas oekså i giillande svensk lag. De båda utlryeken betyda i svensk riitt detsamma: att tidsperioden utgår kl. 12 på natten ett år efter det alt perioden har börjat. 1 ulliindsk medellidsriilt betecknar emellertid »år oeh dag» ofta ell år, sex veekor oeh tre dagar. En niirstående regel Iriiffas i Hj 26, enligt vilket stadgande en dag hetyder sex veekor. Oeh i Danmark har »år oeh dag» ännu betydelsen ett år oeh sex veckor. ,Se ».Svenska landska])slagar» ä, s. 490. Enligt FL skidle hördemannen senast på tredje humlareslinget lösa jorden. Frislim har sålunda blivit förlängd till ett år i MEI.. 10. Fl. 3 har icke motsvarighet i någon landskapslag, ken: »Huru hiirdemiin skola lösa arvejord.» 11. »Idler hördemännens hud», fsv. äftc bi/rfja ö»/)/, d.v.s. efter släktingarnas KrL har till fl. 3 ruhri-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=